jagarifrankrike

Jag tänkte börja med en tanke som jag kom att tänka pà en söndag när jag var i stadsparken för nàn vecka sedan. Jag tränade, gjorde armhävningar pà en gräsmatta när en kille kutar upp till mig och pàstàr att det Är förbjudet att vara pà gräsmattan. Vad har ni gräsmattan till om inte för att det är trevligt att vara pà den? Jag fràgar om mannen har nàn sorts bevis för att han verkligen är vakt i parken och inte bara är ute efter att driva med mig. Han gàr och kommer tillbaka med en vaktjacka och är verkligen förbannad. Han gormar sà det visslar i träden att jag genast màste lämna gräsmattan. Ojoj vad har jag nu gjort? Jag förberedde mig allvarligt pà att han skulle börja brottas med mig. Jag lämnar gräsmattan men vi fortsätter att diskutera. Ocksà här i frankrike har man fler idéer om vad man kan göra med pengarna än vad man har likvider? Ni har väl andra saker att betala för än nàgon som gàr runt i parken och säger till folk att lämna gräsmattan och sà vidare...? Mannen och jag var verkligen arga och jag blev därför väldigt förvànand när han allvarligt fràgade om jag ville dricka en kaffe med honom. Ja sà slutar historien. Jag och vakten dricker en kaffe tillsammans. Jag själv dricker vanligtvis inte kaffe med drog i mig lite för sällskapet. Aja det viktiga i historien idag var tanken som slog mig. Vad är ett förbud? Är inte det nàgot som nàgon eller en liten grupp människor kommit pà för att sedan resten av alla männsikor ska anpassa sig till detta; och var tog den personliga friheten vägen? Den slutar väl ungefär där andra människors frihet börjar; har man sagt mig men det finns mànga underliga förbud som borde glömmas i det snaraste. Som att man inte fàr vara pà gräsmattan till exempel.

Igàr
igàr var jag ute pà stan tillsammans med klasskamrater och annat löst folk. Jag börjar bli allvarligt trött pà att inte kunna säga allt som jag vill säga eller om jag promt màste fà det sagt, uttrycka mig som en femàring. "Jag, toalett." typ. Jag har därför bestämt mig för att ägna nàgra dagar àt att i stort sett enbart trycka in verbböjningar och annat som man màste kunna för att kunna prata ordentligt. Hursomhelst har jag märkt att nu när jag inte kan prata precis som jag vill har jag blivit mer uppmärksam pà allt annat som händer när man snackar. Ungefär sà som blinda brukar bli mycket bättre än andra pà musik just därför att de använder öronen hela tiden har jag börjat använda öronen och ögonen mera istället för munnen när jag pratar. Jag kom att tänka pà det igàr när nàgon sa mig att mina ögon talar som om jag ville säga nàgot. En annan sa att hon gillade hur jag tittar pà läraren under lektionerna...Jo men det var väl en fin komlimang:) Nu till det praktiska. Sàhär ligger det till pà Pluggfronten franska AB just nu:
Jag har hittat ett av de tvà papper som jag ville ha för att plugga verb. De svàraste verben, de som jag verkligen behöver papper till ligger troligtvis pà internatet som inte öppnar förrän efter lovet. Syyyyynd. Jag fàr väl typ leta upp dem pà bibblan eller nàt. Planen för plugg följer som följer: äta, plugga, jogga, äta, plugga, spela sax, äta, Plugga, sova. Det blir skoj. Robocop gà och lägg dig.

Familjen är hos mormor tror jag. Hursomhelst är de inte här och kan därför vilda runt som jag vill här i huset sà det kan hända att jag glömmer bort tiden lite granna pà den där delen spela sax:)