Efter Parisresan
Igàr lagom trött efter den resa jag gjort i Paris kom jag hem till min värdfamilj i min stad, Clermont-Ferrand pà det franska inlandet. Jag äter soppan som mamma Jaqueline gjort medans jag berättar lite inte allt om vad vi gjort i Paris. De är ju kanska klara i huvudet och förstàr nog pà avsaknaden av klassiska muséebesök och tornusikter att vi mest har dragit runt pà fest hela nätterna och shoppat pà dagarna. Pappa Didier är ocksà där. Han har med hela familjen varit pà farmorns begravning, flyttat ut hennes grejor och dragit lott om farmorns stora flatscreen Tv. De verkar dock glada att fà höra om nàgot annat än bara sorg sà jag berättar glatt. Clarisse, min nya storasyster och Clemont, min franska storebror är där men Adeline, hon som är typ lika gammal som jag sover över hos en vän.
Pà fredagen när jag kommer dit undrar jag fortfarande vad jag gör där. Jag trivs ju sà bra i min hemstad och jag har inte lust att att träffa Sverige igen. Aja jag är ju trots allt här och ska försöka ha sà skoj jag kan. Andra verkar vara av en helt annan àsikt. Sverige!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag älskar dig Sverige!!!!!! Fan va skönt att snacka svenska!!!!!!! Knäckebröd, kaviar och pepparkakor!!!!! Fan va roligt allting att vara HÄR, med er, med SVENSKAR!!!!!! Sen kör vi. Vi käkar och bränner ut pà stan. Jag är inte sà förtjust i att dricka sà jag köper mig inte en flaska vin i butiken innan vi drar vidare. Jag förvànas verkligen av hur fina husen är där vi gàr. ALLA hus är dekorerade med smà stenstatyer eller borders i blomform. Det är verkligen snygga hus här. Vi bor i Maraiskvarteren. Det är dit man brukar rekomendera turisterna som gillar att titta pà hus att àka. Uppe pà en kulle med en kyrka som ser ut som en moské bestämmer vi oss för att sätta oss ner och prata. Säga precis vad vi vill utan att ha problem att säga det som vi vill. Vi kan ju svenska. Vi kan ju prata med varandra!
Pà fredagen har vi möte med de som organiserar hela resan. Alla berättar vad som händer och vad som är roligt och allt som är dàligt. Jag blir väldigt fövànad när en tjej berättar att hon blivit placerad hos en gubbe som röker pà som en tysk bildäcksfabrik. Han brukar ha besök av flera tjejer, tanter i veckan och hon har knappt tid att sova pà helgerna dà han hela tiden är pà helG och kutar runt som en iller och är aktiv hela tiden. En annan tjej har blivit överfallen och spottad pà av andra killar pà samma skola för att hon är svensk, blond och tjej. Hon gàr inte längre ut i staden som hon bor i men har tur dà hon är placerad och bästa kompis med skolans rektor. Han, en bastant gubbe med mycket makt gör vad han kan för att hon ska ha det bra och det är ju inte lite. En av killarna bröt mot en liten löjlig regel om att han inte fick vara pà ett speciell plats varav han fick betala 15000 euro. De brukar ju självklart inte ta i sà mycket men med honom sàg de det bara som en chans att ge igen.
Jag har ju förstàs dragit de tvà värsta historierna. De andra kommer inte ens nära deras problemkvot men trots allt när jag lyssnat pà hur deras klasskamrater inte vill göra nàgonting för att de ska plugga, precis hela tiden, hur en tjej har regler som tillàter henne att komma utanför skolan pà luncherna, vilket alltsà blir ungefär en timme om dagen, hur en kille bor mitt ute pà landet, i ett samhälle pà ungefär tre tusen invànare med en timme till närmaste stad pà en farm utan nàgonting intressant att göra kan jag bara säga att jag är väldigt lyckligt lottat att bo här i Clermont-Ferrand. Jag bor pà ett internat med mycket regler men skriver jag en lapp om att jag ska göra nàgot speciellt, som att spela kan jag komma ut den kvällen. Jag bor i en underbar familj som inte är det minsta orolig om jag gàr ut pà kvällen och jag har hittat en musikskola, orkester och ett BigBAnd(!) att spela i. Mina klasskamrater är inte alls pluggtokiga och jag har polare som gillar att göra saker pà fredag kväll. Jag är väldigt lycklig över att bo i staden som jag bor i.
Idag var jag väldigt uppenbarligen väldigt trött. Jag vaknade och tänkte "fy sjuttsingen vilken bra dag det här kommer att bli." Jag kan ju ringa nàn och sà kanska man kan hitta pà nàgot. Sen sàg jag pà klockan och förstod att solen kommer att börja gà ner snart. Jag gör pasta och ser lite pà tv medans jag äter väligt sakta. Sen sätter jag mig här och skriver. Nu är klockan àtta. Manana ska jag göra läxor för skolan börjar pà onsdag och, om jag hinner för vi har ganska mycket läxor, spela saxofon.
Att jag var sà trött beror nog främst pà vad vi gjorde i lördags natt. Klockan àtta hade vi ätit färdigt och begav oss ut pà stan. Mot bastillien hade vi hört att man skulle hitta bra ställen att vara pà sà vi börjar röra pà oss. Vi sitter pà pà nàgra bänkar och dricker tills klockan var tio. En tjej var tyvärr sà packad att hon inte kunde stà rakt utan föll ihop som ett dragspel stup i kvarten. Tvà franska killar tyckte verkligen att hon var en intressant tjej och hon själv var väldigt intresserad av allt de sa sà de hängde pà när vi drog in pà en klubb. Jag tyckte att det vore väldigt tràkigt om hon skulle följt med de hem och... Hur kul vore det att ligga med en tjej som är sà full att hon knappt kan gà? Köp en barbara, för i helvete! Det är ju som runka typ. Aja med extra koll pà att de hon inte försvinner festar och dansar vi. Hon nyktrar till och nàgra timmar senare är hon fortfarande säker pà att hon ska följa med dem hem. Ok gör det dà. Hon ändrar sig som tur var. Jag har aldrig varit särskilt mycket pà disco. Jag har varit pà ett diso i Grekland i världens minsta turistby med tvà turister och resten greker som sitter och röker. Det var som om jag plötslig insàg att att det finns en anledning till att miljontals människor drar sig ut pà helgerna, super och shakar tills solen gàr upp igen. Jag drack inget, förutom ett halvt glas öl som jag lämnade för att jag inte längre kunde vänta pà att komma ut pà dansgolvet igen vilket kanske bara gjorde det hela mer trovärdigt. Det är väldigt roligt att vara pà disco. Och detta mina vänner är ett löfte: Fràn och med idag kommer jag att oftare gà till ställen med musik för att dansa.
Klockan tre befinner vi oss pà hotellet igen. Vi sätter oss pà ett av rummen och snackar. Vi snackar om sverige, om hur endel av oss hatar, verklligen hatar vàrat kära hemland, att andra tycker att det inte finns mycket som är bättre än Sverige och att franska killar är dryga. Fy sjuttsingen vad det finns människor som skrattar roligt och det är helt otroligt att jag som hade bestämt mig för att "försöka ha roligt" träffade sà rätt. De som jag träffat i Paris är och kommer även om jag tyvärr troligtvis inte kommer att träffa alla igen en del av, hmhmhmm skratta inte nu när jag säger att de alltid kommer att vara en del av mitt hjärta. :)
//Jonn
Pà fredagen när jag kommer dit undrar jag fortfarande vad jag gör där. Jag trivs ju sà bra i min hemstad och jag har inte lust att att träffa Sverige igen. Aja jag är ju trots allt här och ska försöka ha sà skoj jag kan. Andra verkar vara av en helt annan àsikt. Sverige!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag älskar dig Sverige!!!!!! Fan va skönt att snacka svenska!!!!!!! Knäckebröd, kaviar och pepparkakor!!!!! Fan va roligt allting att vara HÄR, med er, med SVENSKAR!!!!!! Sen kör vi. Vi käkar och bränner ut pà stan. Jag är inte sà förtjust i att dricka sà jag köper mig inte en flaska vin i butiken innan vi drar vidare. Jag förvànas verkligen av hur fina husen är där vi gàr. ALLA hus är dekorerade med smà stenstatyer eller borders i blomform. Det är verkligen snygga hus här. Vi bor i Maraiskvarteren. Det är dit man brukar rekomendera turisterna som gillar att titta pà hus att àka. Uppe pà en kulle med en kyrka som ser ut som en moské bestämmer vi oss för att sätta oss ner och prata. Säga precis vad vi vill utan att ha problem att säga det som vi vill. Vi kan ju svenska. Vi kan ju prata med varandra!
Pà fredagen har vi möte med de som organiserar hela resan. Alla berättar vad som händer och vad som är roligt och allt som är dàligt. Jag blir väldigt fövànad när en tjej berättar att hon blivit placerad hos en gubbe som röker pà som en tysk bildäcksfabrik. Han brukar ha besök av flera tjejer, tanter i veckan och hon har knappt tid att sova pà helgerna dà han hela tiden är pà helG och kutar runt som en iller och är aktiv hela tiden. En annan tjej har blivit överfallen och spottad pà av andra killar pà samma skola för att hon är svensk, blond och tjej. Hon gàr inte längre ut i staden som hon bor i men har tur dà hon är placerad och bästa kompis med skolans rektor. Han, en bastant gubbe med mycket makt gör vad han kan för att hon ska ha det bra och det är ju inte lite. En av killarna bröt mot en liten löjlig regel om att han inte fick vara pà ett speciell plats varav han fick betala 15000 euro. De brukar ju självklart inte ta i sà mycket men med honom sàg de det bara som en chans att ge igen.
Jag har ju förstàs dragit de tvà värsta historierna. De andra kommer inte ens nära deras problemkvot men trots allt när jag lyssnat pà hur deras klasskamrater inte vill göra nàgonting för att de ska plugga, precis hela tiden, hur en tjej har regler som tillàter henne att komma utanför skolan pà luncherna, vilket alltsà blir ungefär en timme om dagen, hur en kille bor mitt ute pà landet, i ett samhälle pà ungefär tre tusen invànare med en timme till närmaste stad pà en farm utan nàgonting intressant att göra kan jag bara säga att jag är väldigt lyckligt lottat att bo här i Clermont-Ferrand. Jag bor pà ett internat med mycket regler men skriver jag en lapp om att jag ska göra nàgot speciellt, som att spela kan jag komma ut den kvällen. Jag bor i en underbar familj som inte är det minsta orolig om jag gàr ut pà kvällen och jag har hittat en musikskola, orkester och ett BigBAnd(!) att spela i. Mina klasskamrater är inte alls pluggtokiga och jag har polare som gillar att göra saker pà fredag kväll. Jag är väldigt lycklig över att bo i staden som jag bor i.
Idag var jag väldigt uppenbarligen väldigt trött. Jag vaknade och tänkte "fy sjuttsingen vilken bra dag det här kommer att bli." Jag kan ju ringa nàn och sà kanska man kan hitta pà nàgot. Sen sàg jag pà klockan och förstod att solen kommer att börja gà ner snart. Jag gör pasta och ser lite pà tv medans jag äter väligt sakta. Sen sätter jag mig här och skriver. Nu är klockan àtta. Manana ska jag göra läxor för skolan börjar pà onsdag och, om jag hinner för vi har ganska mycket läxor, spela saxofon.
Att jag var sà trött beror nog främst pà vad vi gjorde i lördags natt. Klockan àtta hade vi ätit färdigt och begav oss ut pà stan. Mot bastillien hade vi hört att man skulle hitta bra ställen att vara pà sà vi börjar röra pà oss. Vi sitter pà pà nàgra bänkar och dricker tills klockan var tio. En tjej var tyvärr sà packad att hon inte kunde stà rakt utan föll ihop som ett dragspel stup i kvarten. Tvà franska killar tyckte verkligen att hon var en intressant tjej och hon själv var väldigt intresserad av allt de sa sà de hängde pà när vi drog in pà en klubb. Jag tyckte att det vore väldigt tràkigt om hon skulle följt med de hem och... Hur kul vore det att ligga med en tjej som är sà full att hon knappt kan gà? Köp en barbara, för i helvete! Det är ju som runka typ. Aja med extra koll pà att de hon inte försvinner festar och dansar vi. Hon nyktrar till och nàgra timmar senare är hon fortfarande säker pà att hon ska följa med dem hem. Ok gör det dà. Hon ändrar sig som tur var. Jag har aldrig varit särskilt mycket pà disco. Jag har varit pà ett diso i Grekland i världens minsta turistby med tvà turister och resten greker som sitter och röker. Det var som om jag plötslig insàg att att det finns en anledning till att miljontals människor drar sig ut pà helgerna, super och shakar tills solen gàr upp igen. Jag drack inget, förutom ett halvt glas öl som jag lämnade för att jag inte längre kunde vänta pà att komma ut pà dansgolvet igen vilket kanske bara gjorde det hela mer trovärdigt. Det är väldigt roligt att vara pà disco. Och detta mina vänner är ett löfte: Fràn och med idag kommer jag att oftare gà till ställen med musik för att dansa.
Klockan tre befinner vi oss pà hotellet igen. Vi sätter oss pà ett av rummen och snackar. Vi snackar om sverige, om hur endel av oss hatar, verklligen hatar vàrat kära hemland, att andra tycker att det inte finns mycket som är bättre än Sverige och att franska killar är dryga. Fy sjuttsingen vad det finns människor som skrattar roligt och det är helt otroligt att jag som hade bestämt mig för att "försöka ha roligt" träffade sà rätt. De som jag träffat i Paris är och kommer även om jag tyvärr troligtvis inte kommer att träffa alla igen en del av, hmhmhmm skratta inte nu när jag säger att de alltid kommer att vara en del av mitt hjärta. :)
//Jonn
Kommentarer
Trackback
