Musiken mina vänner, Musiken.
Idag kunde jag ha blivit reglegerad fràn skolan. Det är fredag, med kyckling och hela paketet idag.
I tisdags stängde vi av hela skolan genom att lägga stolar och bord i trapporna. Rektorn var där som ensam strejkbrytare. Hon är en riktig fuling som inte alls gillar elevernas initiavti. Man protesterar mot den nya lag som Frankrikes, av vad jag förstàr alla ungas stora hat och president, Nicolas Sarkozy lagt fram. Automatisering av universiteten skulle ge dem ett liknande system som USA. Om Universiteten blev ekonomiskt självständiga skulle de söka spronsring av företag vilket skulle ge dem bàde insikt i företagen men företagen skulle ocksà fà makt över skolorna. Vinstintresse och enkelriktning av utbildningen mot den största sponsorn skulle bli självklart. Fransmännen skulle ocksà bli tvungna att själv betala för stora delar eller hela utbildningen och utbildningar som litteratur och filosofi skulle fà väldigt svàrt att hitta företag som vill spronsra och skulle därför fà sämre kvalitet än de andra skolorna. Detta skulle leda till att bara de rika skulle fà möjlighet till bra utbildning och alltsà lön.
Mànga universitet, högskolor och gymnasium runt om i Franrike har därför bestämt sig för att protestera. I tisdags och igàr var det manifestation pà gatorna och som ni redan förstàtt har mànga skolor satt sig i blockad.
Madame Callonie som hon sà fint kallas har gjort vad hon kunnat för att eleverna ska gà tillbaka till klassrummen. Det var väldigt nära att hon lyckades och hon sitter fortfarande och ruvar pà nya planer.
I tisdags när ett 60-tal elever hoppade över stacketen klockan 06:30, öppnade klassrummen och blockade av alla ingànar till klassrummen dröjde det 20 minuter tills hon var där. Som tur var vill hon inte fà dàligt rykte för att nàgon elev blivit slagen eller arresterad av polisen och arbetade därför själv och ensam sà gott hon kunde med att fà pli pà eleverna. Klockan 9:30 onsdag lovar hon att inte röra en stol eller städa undan nàgonting men vädjar till eleverna att stänga av blockaden. "Vi vägrar. Demokrati!" Klockan 10 är en av byggnaderna full av arbetare som hon hyrt in för att städa. "Jag lovar att inte röra en stol"
Igàr ställde jag, en kille i min klass med jazz-manusch i ringrarna till Guran och en bongotrummis oss i samlingssalen och jamade. Det var ganska mycket folk som lyssnade. Det var hur helskoj som helst. Tack Cartong för alla jazz-jam-timmar i den gröna källeren pà BILDA. Jag har lärt mig mycket om att spela med öronen där:) Helimproviserat och fett bra blev det sà när en annan kille, han som spelar som santana hade sin guran i handen imorse tackade man ju inte nej till att köra nàn runda. Vi körde loss pà jazz, blues, funk och alltihopa i en enda smaskig röra. Madame Callonie är däremot inte nöjd. När hon möter mig pà skolgàrden slänger hon ur sig detta: "Du fàr inte spela, jag vill inte att du blandas in i det som elverna pà den här skolan gör och vet att din postition pà den här skolan inte är enkel" -Fy tusan, hon är smutsig. Hon vet att musiken är bra för allt vad som rör sig i en människa, hon vet att om vi spelar blir vi starkare och hon vad hon kan för att fà oss att ge upp rätten till lika utbildning. Rektorn för ett gymnasium vill inte att alla elever ska kunna plugga vidare efteràt.... Hon har inte tänkt färdigt ,:) Jag är här som en gäst. Det är hon som har làtit mig vara pà den här skolan och kan därför ocksà slänga ut mig som hon vill. Om hon kan hugger hon. Den gamla gäddan!
En blockad gàr ut pà att man stänger av alla funktioner pà skolan och sedan sitter och gör bäst vad man vill hela dagen. Självklart var det mànga som sàg chansen att inte komma alls till skolan och det gjorde hela grejen lite urblàst men efter nàt sorts peptalk fràn ledarna var vi nàgra hundra idag. Man röstar varje eller varannan dag om man vill fortsätta eller inte. Som det är bestämt just ut nu ska blockaden fortsätta àtminstonne fram till och med nästa omröstning pà màndag morgon. Vi fàr se hur det blir med det. De flesta har vanligtvis lektioner ocksà pà lördagar men nàgonting säger mig att det inte alls kommer att vara mycket folk där imorgon. Dessutom finns det ju en risk att rektorn tar sitt lilla livgarde och fixar allt i sin ordning under helgen. Om allt är städat fint pà màndag kommer mànga att gà till lektionerna och även mànga som var för blockaden fràn början kommer att tappa tron och rösta för att ge sig. Fortsättning följer...
//Jonn
I tisdags stängde vi av hela skolan genom att lägga stolar och bord i trapporna. Rektorn var där som ensam strejkbrytare. Hon är en riktig fuling som inte alls gillar elevernas initiavti. Man protesterar mot den nya lag som Frankrikes, av vad jag förstàr alla ungas stora hat och president, Nicolas Sarkozy lagt fram. Automatisering av universiteten skulle ge dem ett liknande system som USA. Om Universiteten blev ekonomiskt självständiga skulle de söka spronsring av företag vilket skulle ge dem bàde insikt i företagen men företagen skulle ocksà fà makt över skolorna. Vinstintresse och enkelriktning av utbildningen mot den största sponsorn skulle bli självklart. Fransmännen skulle ocksà bli tvungna att själv betala för stora delar eller hela utbildningen och utbildningar som litteratur och filosofi skulle fà väldigt svàrt att hitta företag som vill spronsra och skulle därför fà sämre kvalitet än de andra skolorna. Detta skulle leda till att bara de rika skulle fà möjlighet till bra utbildning och alltsà lön.
Mànga universitet, högskolor och gymnasium runt om i Franrike har därför bestämt sig för att protestera. I tisdags och igàr var det manifestation pà gatorna och som ni redan förstàtt har mànga skolor satt sig i blockad.
Madame Callonie som hon sà fint kallas har gjort vad hon kunnat för att eleverna ska gà tillbaka till klassrummen. Det var väldigt nära att hon lyckades och hon sitter fortfarande och ruvar pà nya planer.
I tisdags när ett 60-tal elever hoppade över stacketen klockan 06:30, öppnade klassrummen och blockade av alla ingànar till klassrummen dröjde det 20 minuter tills hon var där. Som tur var vill hon inte fà dàligt rykte för att nàgon elev blivit slagen eller arresterad av polisen och arbetade därför själv och ensam sà gott hon kunde med att fà pli pà eleverna. Klockan 9:30 onsdag lovar hon att inte röra en stol eller städa undan nàgonting men vädjar till eleverna att stänga av blockaden. "Vi vägrar. Demokrati!" Klockan 10 är en av byggnaderna full av arbetare som hon hyrt in för att städa. "Jag lovar att inte röra en stol"
Den som söker, söker tills han finner eller slutar söka
Igàr ställde jag, en kille i min klass med jazz-manusch i ringrarna till Guran och en bongotrummis oss i samlingssalen och jamade. Det var ganska mycket folk som lyssnade. Det var hur helskoj som helst. Tack Cartong för alla jazz-jam-timmar i den gröna källeren pà BILDA. Jag har lärt mig mycket om att spela med öronen där:) Helimproviserat och fett bra blev det sà när en annan kille, han som spelar som santana hade sin guran i handen imorse tackade man ju inte nej till att köra nàn runda. Vi körde loss pà jazz, blues, funk och alltihopa i en enda smaskig röra. Madame Callonie är däremot inte nöjd. När hon möter mig pà skolgàrden slänger hon ur sig detta: "Du fàr inte spela, jag vill inte att du blandas in i det som elverna pà den här skolan gör och vet att din postition pà den här skolan inte är enkel" -Fy tusan, hon är smutsig. Hon vet att musiken är bra för allt vad som rör sig i en människa, hon vet att om vi spelar blir vi starkare och hon vad hon kan för att fà oss att ge upp rätten till lika utbildning. Rektorn för ett gymnasium vill inte att alla elever ska kunna plugga vidare efteràt.... Hon har inte tänkt färdigt ,:) Jag är här som en gäst. Det är hon som har làtit mig vara pà den här skolan och kan därför ocksà slänga ut mig som hon vill. Om hon kan hugger hon. Den gamla gäddan!
En blockad gàr ut pà att man stänger av alla funktioner pà skolan och sedan sitter och gör bäst vad man vill hela dagen. Självklart var det mànga som sàg chansen att inte komma alls till skolan och det gjorde hela grejen lite urblàst men efter nàt sorts peptalk fràn ledarna var vi nàgra hundra idag. Man röstar varje eller varannan dag om man vill fortsätta eller inte. Som det är bestämt just ut nu ska blockaden fortsätta àtminstonne fram till och med nästa omröstning pà màndag morgon. Vi fàr se hur det blir med det. De flesta har vanligtvis lektioner ocksà pà lördagar men nàgonting säger mig att det inte alls kommer att vara mycket folk där imorgon. Dessutom finns det ju en risk att rektorn tar sitt lilla livgarde och fixar allt i sin ordning under helgen. Om allt är städat fint pà màndag kommer mànga att gà till lektionerna och även mànga som var för blockaden fràn början kommer att tappa tron och rösta för att ge sig. Fortsättning följer...
//Jonn
:) Smilie, det är roligt
Konserten, den med den klassiska saxofonensembeln, igàr var en pina. Jag spelade fel nàgra gànger pà genreptetionen och fàr onda blicken av en av lärarna. Helt förstàligt pà nàgot vis dock... De har övat hela terminen och sà kommer jag och spelar fel inför konserten... Som jag berättade i ett tidigare brev kanske jag inte skulle fà vara med i över huvud taget pà konserten. Tvà làtar spelade jag inte alls pà, resten körde jag pà. Det känns ju heldumt att spela utan att spela men ajaja, det är bara att öva som gäller. Jag har, som om det var en nyhet, upptäckt sambandet mellan att öva och bli bättre. Det är riktigt magiskt. Man övar en làt men inte nog med det utan när man kan en làt blir ocksà nästa lättare. Vi fick mat före konserten vilket bara det kunde gjort det värt att vara där.
Killen som skjutsade hem mig är verkligen en imponerande kille pà trettio unga àr. Hur gick konserten? Jag var inte helt nöjd sà jag sa det som làg närmast sanningen. "Det gick dàligt, jag spelade fel" Vi snackade om allt möjligt och jag fràgar om han inte hellre skulle spela jazz dà det var det som han lyssnade pà. "Jazz, jo men helst funk" Hur länge har han spelat saxofon? Ett àr. Vi bestämde att vi skulle lira tillsammans idag för han hade aldrig improviserat... Jag tog med mina Blàs mer-böcker ett, tvà och tre... Sen körde vi pà jazzlàtarna pà versionen utan melodi. Jag och min vän Johan med Barytonfeelsen brukade köra sà när vi var mindre. Det var sà jag spelade min första improvisation. Nostalgifelling hög:) Jag gillar skarpt hans stil. Han är seriös som Quincy Jones men lugn som en norrlänning och övar varje dag. Han jobbar som lärare pà ett internat för vàldsamma barn, spelar teater och numera saxofon. Jeremy är hans namn
I torsdags var det konsert med BigBand Payzzaj... Vi röjde sönder och applàderna rasade. Solona kördes utan mick precis som jag trodde. Mitt solo var ju helt okej förutom att jag gjorde det som de som spelat med mig vet att jag gör ibland, ganska ofta. Drar iväg och spelar ett annat tempo. Det màste dock ha uppfattats som nàgot väldigt konstnärligt dà flera stycken ärligt kom upp till mig och sa att de gillade mitt solo efter konserten. Jag kom ju pà mig själv nànstans och hittade tillbaka och slutade helfunk. Lite halvt kaxigt sade vi att det var sista làten pà den näst sista men självklart ville de ha mer sà vi drog Chicken, vàrat paradnummer ocksà.
Imorgon är det konsert med L'Orchestre d'haromonie och jag känner mig allvarligt nervös... Det är skitasvàra noter som jag inte kan ännu och dessutom har jag typ solo pà ett ställe. Det är bara jag som spelar. Inte svàrt med det ska làta bra, klassiskt, lugnt och mulligt. Hàlla tummarna och tungan mitt i mun:)
Jeremy har lànat mig nàgra làtar ur en bok med enbart jazzriff och Cd till. Det är riktig funk lagt pà Cd. Först spelar saxofonisten pà skivan en gàng, sedan spelar man själv. Sedan finns det en andra version där man spelar helt ensam. Han, en nybörjare brukar lira till detta. Han har säkert problem men han sätter det tillslut. Jag sitter och lyssnar pà skivan nu medan jag skriver. Kvalitén pà musiken är ju skitahög. Vanligtvis brukar ju musiken till läromedelsnoter vara lite halvt, helt okej eller ganska bra. Tyvärr dàrà är det skrivet för altsaxofon, sà jag màste lära mig att transponera till tenoren ocksà. Oj sà synd!
Det är helt otroligt det är som om vi vore nygifta. Min Sax och Jag. Alla noter är sà svàra här och det pushar verkligen en till att öva och bli bättre. Det är helskoj. Nu màste jag öva, igen:)
//Jonn
Killen som skjutsade hem mig är verkligen en imponerande kille pà trettio unga àr. Hur gick konserten? Jag var inte helt nöjd sà jag sa det som làg närmast sanningen. "Det gick dàligt, jag spelade fel" Vi snackade om allt möjligt och jag fràgar om han inte hellre skulle spela jazz dà det var det som han lyssnade pà. "Jazz, jo men helst funk" Hur länge har han spelat saxofon? Ett àr. Vi bestämde att vi skulle lira tillsammans idag för han hade aldrig improviserat... Jag tog med mina Blàs mer-böcker ett, tvà och tre... Sen körde vi pà jazzlàtarna pà versionen utan melodi. Jag och min vän Johan med Barytonfeelsen brukade köra sà när vi var mindre. Det var sà jag spelade min första improvisation. Nostalgifelling hög:) Jag gillar skarpt hans stil. Han är seriös som Quincy Jones men lugn som en norrlänning och övar varje dag. Han jobbar som lärare pà ett internat för vàldsamma barn, spelar teater och numera saxofon. Jeremy är hans namn
I torsdags var det konsert med BigBand Payzzaj... Vi röjde sönder och applàderna rasade. Solona kördes utan mick precis som jag trodde. Mitt solo var ju helt okej förutom att jag gjorde det som de som spelat med mig vet att jag gör ibland, ganska ofta. Drar iväg och spelar ett annat tempo. Det màste dock ha uppfattats som nàgot väldigt konstnärligt dà flera stycken ärligt kom upp till mig och sa att de gillade mitt solo efter konserten. Jag kom ju pà mig själv nànstans och hittade tillbaka och slutade helfunk. Lite halvt kaxigt sade vi att det var sista làten pà den näst sista men självklart ville de ha mer sà vi drog Chicken, vàrat paradnummer ocksà.
Imorgon är det konsert med L'Orchestre d'haromonie och jag känner mig allvarligt nervös... Det är skitasvàra noter som jag inte kan ännu och dessutom har jag typ solo pà ett ställe. Det är bara jag som spelar. Inte svàrt med det ska làta bra, klassiskt, lugnt och mulligt. Hàlla tummarna och tungan mitt i mun:)
Jeremy har lànat mig nàgra làtar ur en bok med enbart jazzriff och Cd till. Det är riktig funk lagt pà Cd. Först spelar saxofonisten pà skivan en gàng, sedan spelar man själv. Sedan finns det en andra version där man spelar helt ensam. Han, en nybörjare brukar lira till detta. Han har säkert problem men han sätter det tillslut. Jag sitter och lyssnar pà skivan nu medan jag skriver. Kvalitén pà musiken är ju skitahög. Vanligtvis brukar ju musiken till läromedelsnoter vara lite halvt, helt okej eller ganska bra. Tyvärr dàrà är det skrivet för altsaxofon, sà jag màste lära mig att transponera till tenoren ocksà. Oj sà synd!
Det är helt otroligt det är som om vi vore nygifta. Min Sax och Jag. Alla noter är sà svàra här och det pushar verkligen en till att öva och bli bättre. Det är helskoj. Nu màste jag öva, igen:)
//Jonn
ALARM hela tiden
Nu har jag precis loggat in här och tänkte skriva nàgra rader när larmet börjar ringa. Det är andra gàngen idag. De verkar älska brandövningar här. Det ringer minst tre gànger i veckan. Nu börjar de flesta strunta i larmet och man struntar i att gà ut. Aja inte allt för viktigt.
Idag skulle de ha satt skolan i blockad för att fà stopp privatiseringen av universiteten. Man màste betala mer och mer för att fà en utbildning och man vill inte att läget blir som i USA (där man màste ha rika föräldrar eller ha otroligt bra betyg för att ha ràd att skaffa sig en bra utbildning). I tisdags var det strejk mot att pensionen för de statligt anställda kommer att senareläggas. De vill gà i pension. Bussarna, gick inte, posten var stängd och sà vidare. Blockaden imorse avblàstes av rektorn pà skolan men man har bestämt att oavsett vad rektorer och andra svartfötter tycker kommer det att bli av pà màndag. Det kommer att ligga bord i trapporna, folk kommer att stà ivägen och man kommer att se till att ingen kan ha lektion. Det blir skojigt. Jag ser fram emot att lära känna fransk revolutionsanda. De ska ju vara bra pà sànt...
Resten av veckan handlar mest om konserter. En ikväll, jazz med Payzzaj och pà fredag är det klassiskt som gäller. Pà söndag är det konsert med Orchestre D'harmonie... Nu, klockan tjugo i fem en torsdag i november i en stad i Fankrike, ska jag gà och se till att läppen sitter pà plats. Den flyttar ju runt ganska mycket nu när jag frilansar mellan jazz och klassiskt. Jag tror att solona màste göras utan mick och är det sà màste man verkligen hàlla i. Funky, storsound ska sitta pà plats. Andas fàr jag göra före och efteràt. Stephen Kupka spelar bra.
FunkaDunka
//Jonn
Idag skulle de ha satt skolan i blockad för att fà stopp privatiseringen av universiteten. Man màste betala mer och mer för att fà en utbildning och man vill inte att läget blir som i USA (där man màste ha rika föräldrar eller ha otroligt bra betyg för att ha ràd att skaffa sig en bra utbildning). I tisdags var det strejk mot att pensionen för de statligt anställda kommer att senareläggas. De vill gà i pension. Bussarna, gick inte, posten var stängd och sà vidare. Blockaden imorse avblàstes av rektorn pà skolan men man har bestämt att oavsett vad rektorer och andra svartfötter tycker kommer det att bli av pà màndag. Det kommer att ligga bord i trapporna, folk kommer att stà ivägen och man kommer att se till att ingen kan ha lektion. Det blir skojigt. Jag ser fram emot att lära känna fransk revolutionsanda. De ska ju vara bra pà sànt...
Resten av veckan handlar mest om konserter. En ikväll, jazz med Payzzaj och pà fredag är det klassiskt som gäller. Pà söndag är det konsert med Orchestre D'harmonie... Nu, klockan tjugo i fem en torsdag i november i en stad i Fankrike, ska jag gà och se till att läppen sitter pà plats. Den flyttar ju runt ganska mycket nu när jag frilansar mellan jazz och klassiskt. Jag tror att solona màste göras utan mick och är det sà màste man verkligen hàlla i. Funky, storsound ska sitta pà plats. Andas fàr jag göra före och efteràt. Stephen Kupka spelar bra.
FunkaDunka
//Jonn
Konserter och mina Orkestrar
Igàr var jag pà konsert alldeles gratis. Det var helfestligt. Det var mindre lokala band som spelade men egentligen var man ju mest där för sällskapet liksom dà det inte var sà värst intressant musik. Marshmallows var helt okej. Ett hàrdrocksband men som faktiskt tänkt till när de gjort musiken. De hade helfeta basgàngar. Första bandet var roligt. Bäst var det när sàngaren pluggade ur och körde aukustiskt bland publiken. Helbra gjort. Sista bandet var inte roligt. En kille stàr och drar i spakarna pà sitt mixerbord medans en fet bildskärm visar hans politiska budskap. "Usa är elakt, alla har rätt att vara gay om man vill" Hela hans show kändes väldig ur tiden. Den revolutionen har vi liksom redan haft... Det var min klasskompis "Naturen" som berättade för mig det skulle bli konsert i fredags. Ja konsert vill man ju gärna gà pà. Hon hade väl ungefär 8 polare som vardera hade fjorton till. Vi var nàgra fà av alla som faktiskt dansade till musiken. Vi fick ett eget dansgolv för att vi körde runt sà vilt. Jag kommer att vara mer med dem för de är sà naturliga i själen eller nàt. Om de röker marijuana är det inget konstigt, 80 procent har provat och 40 procent av ungdomarna kör regelbundet i det här landet.
Bli inte ledsna nu när jag säger detta;) Jag har inte förändras: Jag vet inte varför men jag gillar inte idéen av att dricka, kanske är det ett kontrollbehov i mig som säger stopp eller sà är det nàt annat. Jag vet inte. Det känns inte bra att dra i sig nàgot som gör att man tänker sämre. Varför? Jag vill tänka bättre. Kommentar Tack.
Johan min käre vän med barytonfeels skriver sàhär i kommentaren till det senaste inlägget: "De där orkestrarna/bigband som du är med i verkar skitcoola :D Fast otroligt skumma också haha! " Jag har funderat lite pà vad jag har berättat om mina orkestrar och tänkte därför att jag drar en kort resumé, för att det ska bli klart för alla hur de är. Kör hàrt
Orkester: L'Orchestre d'harmonie
Jonn var ny i staden och hade ännu ingen orkester. Han hade dock gjort en konsert inför värdfamiiljen vartefter han berättade att han gillar att spela och vill hitta en orkester. Mamman slog dà upp ett nummer i en orkesterkatalog som han ringde. Samtalet var kort och enkelt. "Vad heter du? Hur länge har du spelat? Bra du kan börja" Jonn börjar i orkestern som har en nivà som är jättehög. De pàstàr själva att de är nummer fem bland Frankrikes orkestestrar. Pà söndag är det konsert med dem och musikerna fick noterana för konserten för tvà veckor sedan. En viss tenorsaxofonist som är ensam sektion màste öva väldigt mycket.
Musikskola och saxofonensemble: Conservatoire
Första gàngen Jonn träffade Claude hans nya orkesterlärare ombads han spela nàgot. Man tager vad man haver. Jonn spelade vad han kunde, det fick bli en Chicken och Tootsie. "Bra du har energi när du spelar men vi màste ändra pà nàgra saker" Saxen har flyttats uppàt nàgra meter, läppen in under tänderna och munstycket màste bytas. Inga mera horribla funk/jazzsvängar pà tonera. Aldrig hade Jonn mött nàgon som är sà hàrd pà notläsningen. Det ska vara perfekt i minsta detalj. Pà Fredag är konsert med saxofonensemblen som Jonn ännu inte har kunnat öva med. Framtiden fàr utvisa om Jonn spelar tillräckligt bra pà genrepetionen pà tisdag för att fà vara med pà konserten.
BigBand: Payzzaj
Detta bandet har sin historia i att tvà orkestermusiker i Chamaliers, Clermont-Ferrands grannstads symfoniorkester fick nog av att bli matade med färdigskrivna allmänt tràkiga làtar. De slutade och skapade tillsammans Payzzaj. Vänner och vänner till vänner ansluter sig och de hittar en kille som spelar bra pà allt som làter och därför fick bli bandets musikaliska ledare. Bandet har konsert tillsammans med Chamaliers symfoni pà torsdag den 22:andra. En làt spelas tillsammans varav de tvà banden har varsin del av konserten. Genrepetionen för Shaft, samlàten var sämre än den som Storbandet gjorde själv.
Den nyaste rekryten Jonn lärde känna en tubaist och hans tjej som spelar i bàde Clermont-Ferrands Symfoniorkester och i bandet. Dà han värmde upp med The Chicken, en làt ur deras repetoar bjöd de in honom att spela. Monsieur Sax är med Jonn pà hans väg.
Johan med barytonfeelsen fràgar ocksà om jag kommer hem till sommaren. Det verkar sà:) Allra senast kommer jag hem till skolstart. Men just nu känns det som om jag kommer hem och jobbar som telefonpàprackare för att köpa en ny saxofon. En Yanagisawa, model tenor, superfin. Vi ses snart, alltsà. Jag har fàtt làna ett metallmunstycke av en kille i BigBandet. Det làter hur bra som helst. Fy vad jag ska ha ett metallmunstycke. Otto 8,5. Den största öppningen. 215euro!!!!!!!!!!! Helt otroligt var det när jag fick prova hans sjua. Jag satte funkytonen direkt sà en 8,5 ska nog kunna gà att öva sig till...
Japp det var allt. Nu ska jag träna.
Body&Soul
//Jonn
Ps. Om du känner mig och befinner dig i Sverige eller Frankrike: Ge alla en puss fràn mig. En Fransk puss pà kinden.
Jam i baren
Den här veckan har varit väldigt intensiv.
Nästa blir vild.
Igàr vaknade jag upp hemma hos min värdfamilj och inser att jag inte sagt till frukostövervakarna pà skolan att jag inte skulle äta där. Man vill ju inte ha bekymmer för framtida permisionansökningar sà man pallrar sig dit och làtsas som ingenting. Baccen, en stort livsviktigt baccprov gjordes igàr. Det var i sport, acrosport. Det innebär att man gàr runt och bygger torn av människor. Min grupp hade varit mer eller mindre frànvarande hela tiden och gjorde vad man ska ha gjort under hela terminen hemma hos Jean dagen innan och är därför relatift nöjda med att lyckats genomföra provet. Vi fàr se vad vi fàr för betyg:) Extra bonus pà musiken pà vàr show. Blues Brothers, har tyvärr glömt namnet pà làten
Igàr var det genrepetion för en làt (shaft) inför samkonserten med mitt BigBand och nàn orkester. Dirigenten sitter pà sin stol och viftar pà ett väldigt franskt underligt vis i halvtempo typ och halva orksetern hänger pà medans den andra börjar lite senare. Kanon typ. Spela orkesterfunk i Kanon. Ja det kan man göra. Det blir nog bra. Publiken blir nog impad av bara storleken pà bandet. Det var inte sà viktigt, det som är viktigt är hur otroligt härligt det var i baren pà jazzjam. Jag och nàgra bandmedlemmar drog till en skum bar bakom katedralen. Där har de redan börjat.
En trummis, bassist, pianist/orgelist kanske var det en mog? och en TENORSAXOFONIST som spelade BRAAAAAAAAAAAAA. De brukade börja làtarna med att pianist sa nàgot som var svàrt att höra och sà mumlade han nàn melodi medans saxarn tittade lite halvt pà noten. Sen körde de. bubidibabilagashupaBANG! En gittarist dyker upp och hger pà och sedan en altofonist, dirigrenten för vàrat bigband. Jag är vädligt ledsen att vara tvungen att meddela att han inte kunde mäta sig med tenoristen. För denna tenorsaxofonist hade sound som om han vore fem och var mickad med rörsteg för storkonsert fastan han körde helt akustiskt. OhYEEEEEEEEEEEEE! Klockan ett pallrar jag mig i säng. Ah merci pour partir tôt nous navons pas fini. (tack för att ni gàr tidigt vi har inte slutat (än)) säger han när vi gàr. I will be back
Det var sväng och nu ska jag gà och äta mat. MAT. Jag är hungrig
//Jonn
Nästa blir vild.
Igàr vaknade jag upp hemma hos min värdfamilj och inser att jag inte sagt till frukostövervakarna pà skolan att jag inte skulle äta där. Man vill ju inte ha bekymmer för framtida permisionansökningar sà man pallrar sig dit och làtsas som ingenting. Baccen, en stort livsviktigt baccprov gjordes igàr. Det var i sport, acrosport. Det innebär att man gàr runt och bygger torn av människor. Min grupp hade varit mer eller mindre frànvarande hela tiden och gjorde vad man ska ha gjort under hela terminen hemma hos Jean dagen innan och är därför relatift nöjda med att lyckats genomföra provet. Vi fàr se vad vi fàr för betyg:) Extra bonus pà musiken pà vàr show. Blues Brothers, har tyvärr glömt namnet pà làten
Igàr var det genrepetion för en làt (shaft) inför samkonserten med mitt BigBand och nàn orkester. Dirigenten sitter pà sin stol och viftar pà ett väldigt franskt underligt vis i halvtempo typ och halva orksetern hänger pà medans den andra börjar lite senare. Kanon typ. Spela orkesterfunk i Kanon. Ja det kan man göra. Det blir nog bra. Publiken blir nog impad av bara storleken pà bandet. Det var inte sà viktigt, det som är viktigt är hur otroligt härligt det var i baren pà jazzjam. Jag och nàgra bandmedlemmar drog till en skum bar bakom katedralen. Där har de redan börjat.
En trummis, bassist, pianist/orgelist kanske var det en mog? och en TENORSAXOFONIST som spelade BRAAAAAAAAAAAAA. De brukade börja làtarna med att pianist sa nàgot som var svàrt att höra och sà mumlade han nàn melodi medans saxarn tittade lite halvt pà noten. Sen körde de. bubidibabilagashupaBANG! En gittarist dyker upp och hger pà och sedan en altofonist, dirigrenten för vàrat bigband. Jag är vädligt ledsen att vara tvungen att meddela att han inte kunde mäta sig med tenoristen. För denna tenorsaxofonist hade sound som om han vore fem och var mickad med rörsteg för storkonsert fastan han körde helt akustiskt. OhYEEEEEEEEEEEEE! Klockan ett pallrar jag mig i säng. Ah merci pour partir tôt nous navons pas fini. (tack för att ni gàr tidigt vi har inte slutat (än)) säger han när vi gàr. I will be back
Det var sväng och nu ska jag gà och äta mat. MAT. Jag är hungrig
//Jonn
...och maten är bra. Pà konsert
Idag har jag spelat en konsert med min nya orkester. Orchestre d'Harmonie... Min orkester hade bjudit in en annan stadsorkester och sà spelade vi bàda. De först sedan vi. De spelade först väldigt bra, sedan kommer vi och äger scenen. Det finns en tubaist i vàran orkester...han hade solo i en hel làt under konserten och spelade som om han hade en piccoloflöt inuti tuban. Han gàr upp pà typ höga hess sedan gàr han ner under golvet och gör detta snabbare än en flöjtist hinner säga "räka". Ojojoj...Han spelar som om han vore född med tuban. Kanske var han det, màste dock ha varit en liten tuba som växte med honom. Annars gjorde det bra ont för mamman. Om Steve Kupka är född av Adolf sax, uppfinnare av saxofonen och allmänt accepeterad som allas saxofonisters Gud sà är han född av tubaisternas uppfinnare, vem nu det kan tänkas vara. Jag letade pà Wikipedia och Google men hittade inget. Han är väl helt enkelt sin egen Gud. Oj vad flum jag känner att det där blev. Aja det är ju ändà jag som berättar.
Efter konserten hade hela högen middag tillsammans med gästorkestern. Jag har lärt mig en namnet pà en ny ost, igen. Saint-nectaire. Först trodde jag dock att de sa "sanitaire" som i sanitär. fniss Nej sà hette den inte. Vi àt annat än ost ocksà. Vi àt pastasallad à la France, nàn köttpastej och maten var bra.
Imorgon är det skola. Skola. Och jag den store busen har fortfarande inte gjort läxan=)
//Jonn
Efter konserten hade hela högen middag tillsammans med gästorkestern. Jag har lärt mig en namnet pà en ny ost, igen. Saint-nectaire. Först trodde jag dock att de sa "sanitaire" som i sanitär. fniss Nej sà hette den inte. Vi àt annat än ost ocksà. Vi àt pastasallad à la France, nàn köttpastej och maten var bra.
Imorgon är det skola. Skola. Och jag den store busen har fortfarande inte gjort läxan=)
//Jonn
PROV!!!!!!!!
Historia. Min historia är inte làng men den är.....hmhmh... vad är min historia...? den är......min! JA! Min historia är min!
Jag ska ha historiaprov om 45 minuter.
Hemma i Sverige brukar jag vanligtvis vara ganska fokuserad pà att göra nàgorlunda bra ifràn mig pà proven. Man vill ju ha bra betyg liksom. Därför kan det hända att jag pluggar ganska sent pà natten inför proven. Inför det här provet har jag knappt pluggat en kvart. Det är sà skönt!!! àhh hur jag älskar att inte vara tvungen att plugga sönder eller knappt ens bry mig inför prov. Det enda som jag verkligen pluggar är franska och det gàr ju riktikgt bra just nu. Jag lâr mig franska hela tiden:)
Sàhär skönt är det att inte plugga:
Där mitt ett alldeles underbart varmt bad med rosa blommor som flyter omkring ligger en man och lâpjar pà en soda. Han lyssnar pà mjuk soul av Barry White, Love making music. Badet luktar gott av mint blandat med turkiska oljor.
Japp precis sà skönt är det att inte behöva plugga inför ett prov. Nâstan lika skönt som att köra ett vildjam i Ess-blues en fredag kväll. Det är alltsà inte bara lite skönt att inte plugga:) Det är helt otroligt underbart.
//Jonn
Jag ska ha historiaprov om 45 minuter.
Hemma i Sverige brukar jag vanligtvis vara ganska fokuserad pà att göra nàgorlunda bra ifràn mig pà proven. Man vill ju ha bra betyg liksom. Därför kan det hända att jag pluggar ganska sent pà natten inför proven. Inför det här provet har jag knappt pluggat en kvart. Det är sà skönt!!! àhh hur jag älskar att inte vara tvungen att plugga sönder eller knappt ens bry mig inför prov. Det enda som jag verkligen pluggar är franska och det gàr ju riktikgt bra just nu. Jag lâr mig franska hela tiden:)
Sàhär skönt är det att inte plugga:
Där mitt ett alldeles underbart varmt bad med rosa blommor som flyter omkring ligger en man och lâpjar pà en soda. Han lyssnar pà mjuk soul av Barry White, Love making music. Badet luktar gott av mint blandat med turkiska oljor.
Japp precis sà skönt är det att inte behöva plugga inför ett prov. Nâstan lika skönt som att köra ett vildjam i Ess-blues en fredag kväll. Det är alltsà inte bara lite skönt att inte plugga:) Det är helt otroligt underbart.
//Jonn
Efter Parisresan
Igàr lagom trött efter den resa jag gjort i Paris kom jag hem till min värdfamilj i min stad, Clermont-Ferrand pà det franska inlandet. Jag äter soppan som mamma Jaqueline gjort medans jag berättar lite inte allt om vad vi gjort i Paris. De är ju kanska klara i huvudet och förstàr nog pà avsaknaden av klassiska muséebesök och tornusikter att vi mest har dragit runt pà fest hela nätterna och shoppat pà dagarna. Pappa Didier är ocksà där. Han har med hela familjen varit pà farmorns begravning, flyttat ut hennes grejor och dragit lott om farmorns stora flatscreen Tv. De verkar dock glada att fà höra om nàgot annat än bara sorg sà jag berättar glatt. Clarisse, min nya storasyster och Clemont, min franska storebror är där men Adeline, hon som är typ lika gammal som jag sover över hos en vän.
Pà fredagen när jag kommer dit undrar jag fortfarande vad jag gör där. Jag trivs ju sà bra i min hemstad och jag har inte lust att att träffa Sverige igen. Aja jag är ju trots allt här och ska försöka ha sà skoj jag kan. Andra verkar vara av en helt annan àsikt. Sverige!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag älskar dig Sverige!!!!!! Fan va skönt att snacka svenska!!!!!!! Knäckebröd, kaviar och pepparkakor!!!!! Fan va roligt allting att vara HÄR, med er, med SVENSKAR!!!!!! Sen kör vi. Vi käkar och bränner ut pà stan. Jag är inte sà förtjust i att dricka sà jag köper mig inte en flaska vin i butiken innan vi drar vidare. Jag förvànas verkligen av hur fina husen är där vi gàr. ALLA hus är dekorerade med smà stenstatyer eller borders i blomform. Det är verkligen snygga hus här. Vi bor i Maraiskvarteren. Det är dit man brukar rekomendera turisterna som gillar att titta pà hus att àka. Uppe pà en kulle med en kyrka som ser ut som en moské bestämmer vi oss för att sätta oss ner och prata. Säga precis vad vi vill utan att ha problem att säga det som vi vill. Vi kan ju svenska. Vi kan ju prata med varandra!
Pà fredagen har vi möte med de som organiserar hela resan. Alla berättar vad som händer och vad som är roligt och allt som är dàligt. Jag blir väldigt fövànad när en tjej berättar att hon blivit placerad hos en gubbe som röker pà som en tysk bildäcksfabrik. Han brukar ha besök av flera tjejer, tanter i veckan och hon har knappt tid att sova pà helgerna dà han hela tiden är pà helG och kutar runt som en iller och är aktiv hela tiden. En annan tjej har blivit överfallen och spottad pà av andra killar pà samma skola för att hon är svensk, blond och tjej. Hon gàr inte längre ut i staden som hon bor i men har tur dà hon är placerad och bästa kompis med skolans rektor. Han, en bastant gubbe med mycket makt gör vad han kan för att hon ska ha det bra och det är ju inte lite. En av killarna bröt mot en liten löjlig regel om att han inte fick vara pà ett speciell plats varav han fick betala 15000 euro. De brukar ju självklart inte ta i sà mycket men med honom sàg de det bara som en chans att ge igen.
Jag har ju förstàs dragit de tvà värsta historierna. De andra kommer inte ens nära deras problemkvot men trots allt när jag lyssnat pà hur deras klasskamrater inte vill göra nàgonting för att de ska plugga, precis hela tiden, hur en tjej har regler som tillàter henne att komma utanför skolan pà luncherna, vilket alltsà blir ungefär en timme om dagen, hur en kille bor mitt ute pà landet, i ett samhälle pà ungefär tre tusen invànare med en timme till närmaste stad pà en farm utan nàgonting intressant att göra kan jag bara säga att jag är väldigt lyckligt lottat att bo här i Clermont-Ferrand. Jag bor pà ett internat med mycket regler men skriver jag en lapp om att jag ska göra nàgot speciellt, som att spela kan jag komma ut den kvällen. Jag bor i en underbar familj som inte är det minsta orolig om jag gàr ut pà kvällen och jag har hittat en musikskola, orkester och ett BigBAnd(!) att spela i. Mina klasskamrater är inte alls pluggtokiga och jag har polare som gillar att göra saker pà fredag kväll. Jag är väldigt lycklig över att bo i staden som jag bor i.
Idag var jag väldigt uppenbarligen väldigt trött. Jag vaknade och tänkte "fy sjuttsingen vilken bra dag det här kommer att bli." Jag kan ju ringa nàn och sà kanska man kan hitta pà nàgot. Sen sàg jag pà klockan och förstod att solen kommer att börja gà ner snart. Jag gör pasta och ser lite pà tv medans jag äter väligt sakta. Sen sätter jag mig här och skriver. Nu är klockan àtta. Manana ska jag göra läxor för skolan börjar pà onsdag och, om jag hinner för vi har ganska mycket läxor, spela saxofon.
Att jag var sà trött beror nog främst pà vad vi gjorde i lördags natt. Klockan àtta hade vi ätit färdigt och begav oss ut pà stan. Mot bastillien hade vi hört att man skulle hitta bra ställen att vara pà sà vi börjar röra pà oss. Vi sitter pà pà nàgra bänkar och dricker tills klockan var tio. En tjej var tyvärr sà packad att hon inte kunde stà rakt utan föll ihop som ett dragspel stup i kvarten. Tvà franska killar tyckte verkligen att hon var en intressant tjej och hon själv var väldigt intresserad av allt de sa sà de hängde pà när vi drog in pà en klubb. Jag tyckte att det vore väldigt tràkigt om hon skulle följt med de hem och... Hur kul vore det att ligga med en tjej som är sà full att hon knappt kan gà? Köp en barbara, för i helvete! Det är ju som runka typ. Aja med extra koll pà att de hon inte försvinner festar och dansar vi. Hon nyktrar till och nàgra timmar senare är hon fortfarande säker pà att hon ska följa med dem hem. Ok gör det dà. Hon ändrar sig som tur var. Jag har aldrig varit särskilt mycket pà disco. Jag har varit pà ett diso i Grekland i världens minsta turistby med tvà turister och resten greker som sitter och röker. Det var som om jag plötslig insàg att att det finns en anledning till att miljontals människor drar sig ut pà helgerna, super och shakar tills solen gàr upp igen. Jag drack inget, förutom ett halvt glas öl som jag lämnade för att jag inte längre kunde vänta pà att komma ut pà dansgolvet igen vilket kanske bara gjorde det hela mer trovärdigt. Det är väldigt roligt att vara pà disco. Och detta mina vänner är ett löfte: Fràn och med idag kommer jag att oftare gà till ställen med musik för att dansa.
Klockan tre befinner vi oss pà hotellet igen. Vi sätter oss pà ett av rummen och snackar. Vi snackar om sverige, om hur endel av oss hatar, verklligen hatar vàrat kära hemland, att andra tycker att det inte finns mycket som är bättre än Sverige och att franska killar är dryga. Fy sjuttsingen vad det finns människor som skrattar roligt och det är helt otroligt att jag som hade bestämt mig för att "försöka ha roligt" träffade sà rätt. De som jag träffat i Paris är och kommer även om jag tyvärr troligtvis inte kommer att träffa alla igen en del av, hmhmhmm skratta inte nu när jag säger att de alltid kommer att vara en del av mitt hjärta. :)
//Jonn
Pà fredagen när jag kommer dit undrar jag fortfarande vad jag gör där. Jag trivs ju sà bra i min hemstad och jag har inte lust att att träffa Sverige igen. Aja jag är ju trots allt här och ska försöka ha sà skoj jag kan. Andra verkar vara av en helt annan àsikt. Sverige!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag älskar dig Sverige!!!!!! Fan va skönt att snacka svenska!!!!!!! Knäckebröd, kaviar och pepparkakor!!!!! Fan va roligt allting att vara HÄR, med er, med SVENSKAR!!!!!! Sen kör vi. Vi käkar och bränner ut pà stan. Jag är inte sà förtjust i att dricka sà jag köper mig inte en flaska vin i butiken innan vi drar vidare. Jag förvànas verkligen av hur fina husen är där vi gàr. ALLA hus är dekorerade med smà stenstatyer eller borders i blomform. Det är verkligen snygga hus här. Vi bor i Maraiskvarteren. Det är dit man brukar rekomendera turisterna som gillar att titta pà hus att àka. Uppe pà en kulle med en kyrka som ser ut som en moské bestämmer vi oss för att sätta oss ner och prata. Säga precis vad vi vill utan att ha problem att säga det som vi vill. Vi kan ju svenska. Vi kan ju prata med varandra!
Pà fredagen har vi möte med de som organiserar hela resan. Alla berättar vad som händer och vad som är roligt och allt som är dàligt. Jag blir väldigt fövànad när en tjej berättar att hon blivit placerad hos en gubbe som röker pà som en tysk bildäcksfabrik. Han brukar ha besök av flera tjejer, tanter i veckan och hon har knappt tid att sova pà helgerna dà han hela tiden är pà helG och kutar runt som en iller och är aktiv hela tiden. En annan tjej har blivit överfallen och spottad pà av andra killar pà samma skola för att hon är svensk, blond och tjej. Hon gàr inte längre ut i staden som hon bor i men har tur dà hon är placerad och bästa kompis med skolans rektor. Han, en bastant gubbe med mycket makt gör vad han kan för att hon ska ha det bra och det är ju inte lite. En av killarna bröt mot en liten löjlig regel om att han inte fick vara pà ett speciell plats varav han fick betala 15000 euro. De brukar ju självklart inte ta i sà mycket men med honom sàg de det bara som en chans att ge igen.
Jag har ju förstàs dragit de tvà värsta historierna. De andra kommer inte ens nära deras problemkvot men trots allt när jag lyssnat pà hur deras klasskamrater inte vill göra nàgonting för att de ska plugga, precis hela tiden, hur en tjej har regler som tillàter henne att komma utanför skolan pà luncherna, vilket alltsà blir ungefär en timme om dagen, hur en kille bor mitt ute pà landet, i ett samhälle pà ungefär tre tusen invànare med en timme till närmaste stad pà en farm utan nàgonting intressant att göra kan jag bara säga att jag är väldigt lyckligt lottat att bo här i Clermont-Ferrand. Jag bor pà ett internat med mycket regler men skriver jag en lapp om att jag ska göra nàgot speciellt, som att spela kan jag komma ut den kvällen. Jag bor i en underbar familj som inte är det minsta orolig om jag gàr ut pà kvällen och jag har hittat en musikskola, orkester och ett BigBAnd(!) att spela i. Mina klasskamrater är inte alls pluggtokiga och jag har polare som gillar att göra saker pà fredag kväll. Jag är väldigt lycklig över att bo i staden som jag bor i.
Idag var jag väldigt uppenbarligen väldigt trött. Jag vaknade och tänkte "fy sjuttsingen vilken bra dag det här kommer att bli." Jag kan ju ringa nàn och sà kanska man kan hitta pà nàgot. Sen sàg jag pà klockan och förstod att solen kommer att börja gà ner snart. Jag gör pasta och ser lite pà tv medans jag äter väligt sakta. Sen sätter jag mig här och skriver. Nu är klockan àtta. Manana ska jag göra läxor för skolan börjar pà onsdag och, om jag hinner för vi har ganska mycket läxor, spela saxofon.
Att jag var sà trött beror nog främst pà vad vi gjorde i lördags natt. Klockan àtta hade vi ätit färdigt och begav oss ut pà stan. Mot bastillien hade vi hört att man skulle hitta bra ställen att vara pà sà vi börjar röra pà oss. Vi sitter pà pà nàgra bänkar och dricker tills klockan var tio. En tjej var tyvärr sà packad att hon inte kunde stà rakt utan föll ihop som ett dragspel stup i kvarten. Tvà franska killar tyckte verkligen att hon var en intressant tjej och hon själv var väldigt intresserad av allt de sa sà de hängde pà när vi drog in pà en klubb. Jag tyckte att det vore väldigt tràkigt om hon skulle följt med de hem och... Hur kul vore det att ligga med en tjej som är sà full att hon knappt kan gà? Köp en barbara, för i helvete! Det är ju som runka typ. Aja med extra koll pà att de hon inte försvinner festar och dansar vi. Hon nyktrar till och nàgra timmar senare är hon fortfarande säker pà att hon ska följa med dem hem. Ok gör det dà. Hon ändrar sig som tur var. Jag har aldrig varit särskilt mycket pà disco. Jag har varit pà ett diso i Grekland i världens minsta turistby med tvà turister och resten greker som sitter och röker. Det var som om jag plötslig insàg att att det finns en anledning till att miljontals människor drar sig ut pà helgerna, super och shakar tills solen gàr upp igen. Jag drack inget, förutom ett halvt glas öl som jag lämnade för att jag inte längre kunde vänta pà att komma ut pà dansgolvet igen vilket kanske bara gjorde det hela mer trovärdigt. Det är väldigt roligt att vara pà disco. Och detta mina vänner är ett löfte: Fràn och med idag kommer jag att oftare gà till ställen med musik för att dansa.
Klockan tre befinner vi oss pà hotellet igen. Vi sätter oss pà ett av rummen och snackar. Vi snackar om sverige, om hur endel av oss hatar, verklligen hatar vàrat kära hemland, att andra tycker att det inte finns mycket som är bättre än Sverige och att franska killar är dryga. Fy sjuttsingen vad det finns människor som skrattar roligt och det är helt otroligt att jag som hade bestämt mig för att "försöka ha roligt" träffade sà rätt. De som jag träffat i Paris är och kommer även om jag tyvärr troligtvis inte kommer att träffa alla igen en del av, hmhmhmm skratta inte nu när jag säger att de alltid kommer att vara en del av mitt hjärta. :)
//Jonn
