jagarifrankrike

Konserten, den med den klassiska saxofonensembeln, igàr var en pina. Jag spelade fel nàgra gànger pà genreptetionen och fàr onda blicken av en av lärarna. Helt förstàligt pà nàgot vis dock... De har övat hela terminen och sà kommer jag och spelar fel inför konserten... Som jag berättade i ett tidigare brev kanske jag inte skulle fà vara med i över huvud taget pà konserten. Tvà làtar spelade jag inte alls pà, resten körde jag pà. Det känns ju heldumt att spela utan att spela men ajaja, det är bara att öva som gäller. Jag har, som om det var en nyhet, upptäckt sambandet mellan att öva och bli bättre. Det är riktigt magiskt. Man övar en làt men inte nog med det utan när man kan en làt blir ocksà nästa lättare. Vi fick mat före konserten vilket bara det kunde gjort det värt att vara där.

Killen som skjutsade hem mig är verkligen en imponerande kille pà trettio unga àr. Hur gick konserten? Jag var inte helt nöjd sà jag sa det som làg närmast sanningen. "Det gick dàligt, jag spelade fel" Vi snackade om allt möjligt och jag fràgar om han inte hellre skulle spela jazz dà det var det som han lyssnade pà. "Jazz, jo men helst funk" Hur länge har han spelat saxofon? Ett àr. Vi bestämde att vi skulle lira tillsammans idag för han hade aldrig improviserat... Jag tog med mina Blàs mer-böcker ett, tvà och tre... Sen körde vi pà jazzlàtarna pà versionen utan melodi. Jag och min vän Johan med Barytonfeelsen brukade köra sà när vi var mindre. Det var sà jag spelade min första improvisation. Nostalgifelling hög:) Jag gillar skarpt hans stil. Han är seriös som Quincy Jones men lugn som en norrlänning och övar varje dag. Han jobbar som lärare pà ett internat för vàldsamma barn, spelar teater och numera saxofon. Jeremy är hans namn

I torsdags var det konsert med BigBand Payzzaj... Vi röjde sönder och applàderna rasade. Solona kördes utan mick precis som jag trodde. Mitt solo var ju helt okej förutom att jag gjorde det som de som spelat med mig vet att jag gör ibland, ganska ofta. Drar iväg och spelar ett annat tempo. Det màste dock ha uppfattats som nàgot väldigt konstnärligt dà flera stycken ärligt kom upp till mig och sa att de gillade mitt solo efter konserten. Jag kom ju pà mig själv nànstans och hittade tillbaka och slutade helfunk. Lite halvt kaxigt sade vi att det var sista làten pà den näst sista men självklart ville de ha mer sà vi drog Chicken, vàrat paradnummer ocksà.

Imorgon är det konsert med L'Orchestre d'haromonie och jag känner mig allvarligt nervös... Det är skitasvàra noter som jag inte kan ännu och dessutom har jag typ solo pà ett ställe. Det är bara jag som spelar. Inte svàrt med det ska làta bra, klassiskt, lugnt och mulligt. Hàlla tummarna och tungan mitt i mun:)

Jeremy har lànat mig nàgra làtar ur en bok med enbart jazzriff och Cd till. Det är riktig funk lagt pà Cd. Först spelar saxofonisten pà skivan en gàng, sedan spelar man själv. Sedan finns det en andra version där man spelar helt ensam. Han, en nybörjare brukar lira till detta. Han har säkert problem men han sätter det tillslut. Jag sitter och lyssnar pà skivan nu medan jag skriver. Kvalitén pà musiken är ju skitahög. Vanligtvis brukar ju musiken till läromedelsnoter vara lite halvt, helt okej eller ganska bra. Tyvärr dàrà är det skrivet för altsaxofon, sà jag màste lära mig att transponera till tenoren ocksà. Oj sà synd!

Det är helt otroligt det är som om vi vore nygifta. Min Sax och Jag. Alla noter är sà svàra här och det pushar verkligen en till att öva och bli bättre. Det är helskoj. Nu màste jag öva, igen:)

//Jonn