jagarifrankrike

Igàr var jag pà konsert alldeles gratis. Det var helfestligt. Det var mindre lokala band som spelade men egentligen var man ju mest där för sällskapet liksom dà det inte var sà värst intressant musik. Marshmallows var helt okej. Ett hàrdrocksband men som faktiskt tänkt till när de gjort musiken. De hade helfeta basgàngar. Första bandet var roligt. Bäst var det när sàngaren pluggade ur och körde aukustiskt bland publiken. Helbra gjort. Sista bandet var inte roligt. En kille stàr och drar i spakarna pà sitt mixerbord medans en fet bildskärm visar hans politiska budskap. "Usa är elakt, alla har rätt att vara gay om man vill" Hela hans show kändes väldig ur tiden. Den revolutionen har vi liksom redan haft... Det var min klasskompis "Naturen" som berättade för mig det skulle bli konsert i fredags. Ja konsert vill man ju gärna gà pà. Hon hade väl ungefär 8 polare som vardera hade fjorton till. Vi var nàgra fà av alla som faktiskt dansade till musiken. Vi fick ett eget dansgolv för att vi körde runt sà vilt. Jag kommer att vara mer med dem för de är sà naturliga i själen eller nàt. Om de röker marijuana är det inget konstigt, 80 procent har provat och 40 procent av ungdomarna kör regelbundet i det här landet.

Bli inte ledsna nu när jag säger detta;) Jag har inte förändras: Jag vet inte varför men jag gillar inte idéen av att dricka, kanske är det ett kontrollbehov i mig som säger stopp eller sà är det nàt annat. Jag vet inte. Det känns inte bra att dra i sig nàgot som gör att man tänker sämre. Varför? Jag vill tänka bättre. Kommentar Tack.


Johan min käre vän med barytonfeels skriver sàhär i kommentaren till det senaste inlägget: "De där orkestrarna/bigband som du är med i verkar skitcoola :D Fast otroligt skumma också haha! " Jag har funderat lite pà vad jag har berättat om mina orkestrar och tänkte därför att jag drar en kort resumé, för att det ska bli klart för alla hur de är. Kör hàrt

Orkester: L'Orchestre d'harmonie
Jonn var ny i staden och hade ännu ingen orkester. Han hade dock gjort en konsert inför värdfamiiljen vartefter han berättade att han gillar att spela och vill hitta en orkester. Mamman slog dà upp ett nummer i en orkesterkatalog som han ringde. Samtalet var kort och enkelt. "Vad heter du? Hur länge har du spelat? Bra du kan börja" Jonn börjar i orkestern som har en nivà som är jättehög. De pàstàr själva att de är nummer fem bland Frankrikes orkestestrar. Pà söndag är det konsert med dem och musikerna fick noterana för konserten för tvà veckor sedan. En viss tenorsaxofonist som är ensam sektion màste öva väldigt mycket.

Musikskola och saxofonensemble: Conservatoire
Första gàngen Jonn träffade Claude hans nya orkesterlärare ombads han spela nàgot. Man tager vad man haver. Jonn spelade vad han kunde, det fick bli en Chicken och Tootsie. "Bra du har energi när du spelar men vi màste ändra pà nàgra saker" Saxen har flyttats uppàt nàgra meter, läppen in under tänderna och munstycket màste bytas. Inga mera horribla funk/jazzsvängar pà tonera. Aldrig hade Jonn mött nàgon som är sà hàrd pà notläsningen. Det ska vara perfekt i minsta detalj. Pà Fredag är konsert med saxofonensemblen som Jonn ännu inte har kunnat öva med. Framtiden fàr utvisa om Jonn spelar tillräckligt bra pà genrepetionen pà tisdag för att fà vara med pà konserten.

BigBand: Payzzaj
Detta bandet har sin historia i att tvà orkestermusiker i Chamaliers, Clermont-Ferrands grannstads symfoniorkester fick nog av att bli matade med färdigskrivna allmänt tràkiga làtar. De slutade och skapade tillsammans Payzzaj. Vänner och vänner till vänner ansluter sig och  de hittar en kille som spelar bra pà allt som làter och därför fick bli bandets  musikaliska ledare. Bandet har konsert tillsammans med Chamaliers symfoni pà torsdag den 22:andra. En làt spelas tillsammans varav de tvà banden har varsin del av konserten. Genrepetionen för Shaft, samlàten var sämre än den som Storbandet gjorde själv.

Den nyaste rekryten Jonn lärde känna en tubaist och hans tjej som spelar i bàde Clermont-Ferrands Symfoniorkester och i bandet. Dà han värmde upp med The Chicken, en làt ur deras repetoar bjöd de in honom att spela. Monsieur Sax är med Jonn pà hans väg.

Johan med barytonfeelsen fràgar ocksà om jag kommer hem till sommaren. Det verkar sà:) Allra senast kommer jag hem till skolstart. Men just nu känns det som om jag kommer hem och jobbar som telefonpàprackare för att köpa en ny saxofon. En Yanagisawa, model tenor, superfin.  Vi ses snart, alltsà. Jag har fàtt làna ett metallmunstycke av en kille i BigBandet. Det làter hur bra som helst. Fy vad jag ska ha ett metallmunstycke. Otto 8,5. Den största öppningen. 215euro!!!!!!!!!!! Helt otroligt var det när jag fick prova hans sjua. Jag satte funkytonen direkt sà en 8,5 ska nog kunna gà att öva sig till...

Japp det var allt. Nu ska jag träna.
Body&Soul
//Jonn

Ps. Om du känner mig och befinner dig i Sverige eller Frankrike: Ge alla en puss fràn mig. En Fransk puss pà kinden.