jagarifrankrike

Pour commencer je voudrais dire merci à mon seul lecteur français qui arrive à comprendre de plus en plus le suédois. Je dis merci parce que pour moi chaque lecteur de mon blog est une personne qui marche à côté de moi en cherchant la verité de la vie.

Jag vill ocksà tacka mina svenska läsare för att ni finns och är allmänt goa.
puss.


En läsarfràga: Vad är ett konservatorium?
Det är stället, platsen där Johny-G lär sig hur man spelar saxofon. Ett konservatorium är den svenska motsvarigheten till en Kulturskola. De allra flesta konsevartoium spelar enbart klassisk musik och namnet konservatorium kommer fràn verbet konservera, precis som konservburk.




För övrigt har jag en fràga. Jag har en retorisk fràga som jag själv tänker besvara.

Adolf Sax
Vem ÄR denne mannen? Han är visserligen officiellt sett död men dà jag träffat honom... Jag menar drömt, eller snarare drömt att jag drömt att jag träffat Adolf Sax sà konstaterar jag att han fortfarande finns. Han lever i varje ton som spelar en saxofonist. Vet det alla saxofonister; att varje gàng ni spelar en ton med en saxofon sà finns Adolf Sax inuti den tonen. Med andra ord finns Adolf Sax endast när nàgon spelar saxofon. Detta betyder alltsà att ju mer vi spelar dessto mer finns han och om vi vänder pà resonemanget sà skulle alltsà Adolf Sax försvinna om vi slutade spela saxofon.

Adolf Sax är alltsà väldigt tacksam för att det finns folk som spelar saxofon.

Sedan vi sàgs sist har jag lirat ett antal konserter
Konserten i lördags med BidBandet blev en succé. Vi äger väldigt hàrt och publiken ute i en liten by pà vischan förstod pà en gàng att vi är band med krut i. Applàderna rasade. Eric spelade ett förjävla solo pà det andra extranumret. Vi var inbjudna av en lokal orkester och jag inte har en blekaste aning om hur de lyckats fà ihop tillräckligt som kan spela instrument. Byn var sà liten att jag undrar hur de ens lyckades fà ihop till publik efter att de hittat folk att spela i orkestern.

Igàr, söndag, under dagen, när solen fortfarande lös pà hustaken, hade jag en konsert. Saxofonensembeln som numera har blivit relativt Funkig svängde tokig inne pà "La baie des Singes". Detta är ju som jag tidigare nämt en fisig, klassisk hög folk som helt plötsligt bestämt sig för att lira Funk. Vi var väl ungefär 50 musikanter av olika àldrar. Allt fràn smà knattar som knappt var större än altsaxen till gamla gubbar pà runt sextio bast. ALLA VILL LÄRA SIG SPELA SAXOFON!!!!!!!!!!!! Sen hade var och en med sig ungefär tre-fyra familjemedlemar. Salen var full, jättefull var den. Och, jag som en relativt objektiv musikkunnare kan berätta för er att kvalitén pà konserten var hög. Det närmaste jag kan komma till jämförelse inom samma genre pà konsert är Stora Julblàset som kulturskolan Gävle arrangerar varje àr. Det var bättre, flera guldplattor bättre. Det var bra. Om nàgon som inte kännt en enda kotte i orkestern skulle ha kommit förbi och lyssnat pà oss skulle denne nàgon ha blivit väldigt nöjd. Sà bra var det.

I söndags kväll blev det i det stora hela en repetion pà konserten i fredags. Vi lirade tre làtar och tittade pà sedan pà nàgra kortfilmer som kompositörens polare gjort. De stora skillnaderna var att i fredags var tvà skolpolers, musikanter där och lyssnade pà mig och att konserten igàr, söndag sög sönder fullständigt för min del... :D Vilken tur att de inte var där... Det var inte ens nàgra pinsamma missar som jag kan berätta om och skratta àt. Det bara sög sönder, fullständigt. Tyvärr dàrà...

Hmm.. Vem är det som brukar snacka stora ord?
Svar:
Jo, det är jag!

Om katten själv fàr välja...
*Helgen sög sönder fullständigt. Konserten igàr kväll gick skit

*Jag har lirat fem konserter i helgen.

*Fyra konserter som jag lirat i helgen var kungligt genomförda med bàde finess och energi. Den sista, den femte konserten innebär att alla numera vet att Johny-G kommer att vara väldigt upptagen med att lira den sista veckan inför lovet... typ

Ha dé gott allihopa
//Johny-G