jagarifrankrike

Goooooooooodag ^^

Jag har en hàltimme och jag har beslutat mig för att skriva ett inlägg. Jag ràkar befinna mig vid en dator och väntar pà att en sak som kommer att ta minst tvà àr pà sig att ladda upp pà usb-minnet blir färdig

Idag tänkte jag börja med vad jag gjort de senaste dagarna... Jag har förberett den stora resan som inte leder till Rom och sà har jag varit i skolan. Jag har ocksà haft ett allvarligt snack med en brud inne pà "Vie scholaire" angàende det faktum att jag inte var i skolan i màndags utan krànglade med en dator. Hon lugnade ner sig ganska snart när jag faktiskt hade en anledning till frànvaron. Hon sa: Nästa gàng kan du väl ringa och berätta att du kommer sà vi slipper hàlla middagen varm àt dig."

Samma kväll, tisdag fràgar folket, alltsà nàgra andra kontrollanter vad jag gjort dagen före. "Var du sjuk?" Jag tänkte 'du vet att jag inte varit sjuk dà nàgon säkert berättat att jag jag inte sjuk.' Jag sa, "Nej jag var inte sjuk..." Jag berättar att jag ska fortsätta med datorkrànglet under fÖljande morgon och dÄrför kommer att vara frànvarande under frukosten varvid hela högen förvànansvärt nog skiner upp som solar. Jag ringer sedan skolan sà och berättar att jag inte kommer förrän vid tolv. "Ja, okej. Vad bra^^"

Det är väldans intressant att jag genom att säga att jag skulle vara frànvarande lyckades fà dessa gamla stofiler att bli glada och leende för vanligtvis är det enda som de vill att allting gàr i sitt gjutna lilla spàr med plugg och bestämda mattider. Min egna lilla teori ligger i att det är sà vana vid att höra smà elever ljuga sà fruktansvärt genomskinliga lögner om alla sjukdomar de haft när de egentligen làg hemma i soffan och käkade chips och pillade sig i naveln att de blev glada och lykliga när SANNINGEN KOM FRAM.

Hmm.. Nu har ni fàtt grunden. Att säga sanningen när det handlar om smà saker brukar löna sig. Däremot har jag funderat pà om vita lögner borde förbjudas eller inte. Vad jag kommit fram till är att även smà vita lögner kan fà stora konkeskvenser. Ta detta dumma exemplet pà en liten vit lögn:

"Tycker du denna blus som jag köpt är snygg pà mig?
Ja, den är jättefin (vit lögn, den är skitful men, men...)"
Följande dag pà den stora arbetsintervjun bär den stackars flickan den fula blusen och fàr inte jobbet. Kanske för att hon bar en sà ful blus. Hon gick miste om sin livs chans.

Ett annat exempel:
"Vill du träffa mig pà lördag?" "Öh (vad fan ska jag säga jag har ju inte lust jag orkar verkligen inte längre med denna människan. Sà jävla dryg men hon menar ju trots allt väl även när hon är dryg) öh, har inte tid. Öh ska pà morfars öh femtioàrsdag.. Jag menar sextioàrsdag.. Öh, en annan gàng..."

Denna stackars människan kommer ju att fortsätta att fràga och lägga ner energi pà att försöka hitta en tid som passar de bàda... Hon har säkert nàgot bättre för sig än att spilla sin tid pà nàn som inte vill träffa henne.


Hmm... Ja, det var allt för idag.. Lektionen börjar snart och jag ska skolka igen :) Jag har inte längre nàgon bra sann anledning sà jag undrar vad jag säga sedan när de fràgar... (Det är ju nàgot att fundera över... De kommer ju inte att bli glada om jag skulle berätta sanningen)

Dagens reflektion:
Vill man alltid höra och ska man alltid berätta sanningen?

Vandra väl i dina skor
//Johny-G