jagarifrankrike

Jag är väldigt imponerad av min mamma. Aldrig hade jag trott att hon hon skulle gå upp på det berget som jag pekade på när vi var ute och gick på ön. När vi närmade oss toppen såg vi en liten, liten radiomast driven av bensin och skyddad av ett högt stängsel med taggtråd. Blåste som tusan gjorde det men en aning högre upp alldeles vi toppen fanns det en klippa som man kunde äta vid utan att pålägget flög ner mot havet. Vi en annan dag och tittade på hus och mitt förslag var att vi skulle sola vi stranden. Hon är lurig, min mamma. I tron att hon skulle visa mig ett annat bättre ställe går vi vidare och hamnar vid en vild strand med höga klippor och det var uppenbart att hon hade inte tagit mig dit för att sola...

Ett antal städer med strand har upplevts. Man skulle kunna kalla det världens latataste Äventyr som vi gjorde, alla tre tillsammans.  Vi satte oss i bilen och rörde oss därefter inte en fena. Vi har sett bergen, stranden och små halvdöda byar. Allting från safarijeepen som jag antar att mina föräldrar köpt bara för att den inte kan stoppas bara för att vägen tar slut. Väldigt bra kör Kent när det är offroad men det stora problemet ligger i att han kör som om han vore offroad även när man befinner sig på vägen. Ligger man i yttersväng, varför då slösa på svängradien och ta ut svängen i sin egen fil när man kan ta innerkurvan? "Tuta och kör, störst går först" Som en riktig vilde kör han... Han har lovat att ska ändra körtil när han åker till Sverige och hälsar på och säger själv att jag inte bör ta efter vad han gör härnere.


"Hej sitter du och äter här alldeles själv?"
Ja, slå dig ned.

Den korrekta frågan skulle vara:
"Hej sitter du och äter här alldeles ensam?"
I det första fallet betyder frågan snarare något i stil med "äter du alldeles själv? Så duktigt! Det är ingen som matar dig?" 

Ha de gott
//Johny-G