jagarifrankrike

Repet med den klassiska saxofonensembeln var i torsdags kväll. Ett torsdagsrep. Alla är hugget, jag kommer försent och klampar in med saxen i högsta hugg. Hittar en pianostol som jag sätter mig pà och sen läser jag för allt vad orkar. Om jag kände dem lite bättre än vad jag gör skulle jag ge dem ett pris för hur de spelar. Arets midisaxofonist. Det är fantastiskt, himmelskt hur de läser. Ni vet sànadära noter som sitter lite överallt utan nàgonsomhelst sammanhang och med en massa paus emellan. Vi var enbart saxofonister alltsà helt utan komp. De tog fram foten, trampade takten i golvet och satte de svarta smà sakerna, samtidigt!!! De räknar alltsà när de läser. 1, 2, 3, tut, 4. 1, tut, 2, 3, 4, tut, 1, tut, 2.... Jag känner att jag berättar väldigt mycket om hur jag själv räknar där. 1, 2, 4, 3. 1, tut, 3, 4. Merde!!!(=skit!!!) Nog har jag ocksà en liten metronom i huvudet men den borde gà pà àrlig service... Sàdana sorters break brukar vara tvugna att repas nàgra gànger innan alla är tysta pà samma ställen. Resten, om varför de fàr àrets midipris fàr ni räkna ut själva... hahaaha, fisa, fisa :)



Jag har hört historier om Sverige nu pà senaste tiden. Det handlar om en resa till Örebro med en hel orkester som ska tävla. Det är ju fanstastiskt!! Myran var här och berättade att hon och Yee har idéer om att ta bilen för att dra en tur till mig här i Frankrike. Jag tänkte; varför inte ta med hela Stora Blàs. Förlänga resan och fortsätta turnén efter Örebro med en tur bland baguetter och franska kyssar?

Ta en orkester, sätt dem i en buss med en himla massa mat. Glöm inte maten för annars riskerar orkestern att förvandlas till en hjord blodtörtiga lejon. Packa även med minst femton paket rör per saxofonist, tvà kanske tre, om det finns plats, till klarinettisterna, arton liter smörjolja till trumpetarna, tvà ton luft till hornisterna, spar pà platserna i bussen dà trombonisterna màste ha minst tre vardera, ta med tvà träd trumstockar till trummisarna och en handfull brödsmulor till flöjtisterna varvid de nöjt kvittrar vidare. Tuban màste eventuellt inkvartera sig pà taket pà grund av platsbrist. Det beror pà hur mànga hàrborstar flöjtisterna màste ta med sig. I vilket fall bör tubisten placera sig pà taket för att spara pà luft àt resten av orkestern. Det rekomderas att tuban vänds uppochner och trycks mot taket för att bättre höras i bussen. Dirigenten placeras pà valfritt cykelsläp bakom bussen dà den annars kommer att klaga pà att tubisten spelar för högt och att han inte kan se alla musikerna.

När alla är nöjda och glada bör en tàlig chaufför tilläggas pà listan.

Vad säger ni? Jag fixar inkvarteringen. Alla tjejer bor gratis hos valfri fransman tack vare sitt goda rykte i världen. Killarna flyttar in i tubafodralet, trombonmunstycket eller likanande. Om Nàgon kille av misstag ràkar spela ett litet instrument rekomenderas han klä ut sig till en svensk tjej för att hitta en lämplig inkvartering hos valfri fransman.

Varje dag blir det konsert pà stadens torg med svart jazzarhatt framför för att fà ihop till nya rör àt saxofonisterna. Klarinettisterna fàr dela pà de rör som de redan har om de mot förmodan skulle behöva nya. Pà kvällarna blir det jamsession i baren. Om man lyckats fàtt in hela orkestern i en turnébuss kommer de ocksà in pà en vanlig bar. Flöjtisterna kvittar bäst uppe pà barbordet, trummisarna placeras i valfrit inre hörn och tubisten màste, tyvärr dà tuban är för stor för att komma in, stà utanför med klockmunstycket riktat in mot festen. Eventuellt folk som vill gà in eller ut fràn festen fàr lov att antingen glatt krypa under, eller klättra över tubaisten. I vilket fall är det en himla tur att tubaisten màste stà utanför dà det annars inte skulle blivit nàgon luft över till flöjtisterna som vid det här laget redan flyttat in bakom och under barbordet.