jagarifrankrike

Jag har vàr idag :) Det är enormt bra väder. Vi har sol och det är varmt och i pà bänkarna sitter folk sitter i grupp och njuter av sina joints. Mhmhmhmm. Gillar inte att braja pà. Solen är fin och jag sitter pà parkbänken och njuter av solen. En äkta soldyrkare är jag . En solsekt som kommer att ägna sig àt underliga ritualer som soldans vid regn, kollektiv sol-lapning och vi kommer att gà nakenfotade under sommartid skulle kunna startas. En fredlig hippie-revolution mot allt dumt folk som anser att man bör jobba dagstid skulle genomföras. Reformen skulle innebära att allt jobb som utförs inomhus kommer att flyttas till kvällstid under soltimmarna för att man ska fà större chans att njuta av solen.

Jag ligger som en unge pà golvet och skriker i vilt raseri och förtvivlan. Floderna sprutar rakt ut
Kajza, the Z's blogg förkunnar följande budskap om människans frälsning. She say's, ToP!

Tower of Power var i Stockholm... Ja, ni läste rätt, Tower of Power, ToP, the one and only was in Stockholm och var var jag? Inte där. Punkt. Jag var dock pà en annan konsert och det svängde som tusan. Skolan hade hyrt in ett band. Bonetcha

Jag visste ingenting förrän typ precis innan. Det är klart man blir misstänksam mot en konsert som skolan hyrt in. "Vad vill de nu att vi ska lära oss, suck" Man gàr dit och checkar in läget. Tittar pà scenen: Ingen saxofon men dock en flöjt och mandolin. Det kan ju bli intressant. Man sitter ner, bandet glider in som värsta kungarna och sen säger de: SmackaBOooooooooooooom. Det gick inte att motstà svänget. Man svänger runt som en tok till de rytmer som kom fràn dessa instrumenten. Enomt. Bonetcha vet hur man lirar.

Mina vänner; ingenting kan gà upp mot Tower of Power. Tower of Power är kungarna av kungarna och jag väntar med spänning pà att fà höra hur det var där. Jag behàller min lilla konsert pà skolans internat som snuttefilt, att torka kinderna med tills dess att jag fàr höra om konserten, the concert. Tower of Power.

Il faut être fou!
Man màste vara galen!

Det var en gàng en stad. Egentligen var det väl ingen stad utan ett land. Ett väldigt litet land med mycket pengar. Folk kom fràn alla hàll och handlade med folket. Folket var glada, Kungen var stolt och livet lekte sin enkla dans. överallt i världen gick det inte lika bra och en natt beslutade sig en elak trollkarl sig för att förstöra staden. När bara mànen var vaken smög han in i staden och vidare in pà det stora torget. I brunnen som hela folket drack fràn hällde han en liten, väldigt lila flaska innehàllandes ett enormt starkt gift. När folket sedan vaknade och drack av vattnet blev de genast galna. Bagarna, skomakarna, advokaterna, frisörerna, ja alla, nästan alla blev galna. Kungen och hans familj hade en brunn bakom slottet som de tog allt sitt vatten fràn och vardeärför de enda i det lilla landet som inte blev galna. Genom àret hade Kungen blivit en vis man och märkte genast att folket blivit galna och gick ut för att prata vett i dem och införde en hel rad bestämmelser för allt skulle bli som vanligt igen. Men dà alla, även polisen och brandmännen var galna, fanns det ingen som lyssnade pà honom. De tyckte allihopa att kungen började blivit tokig och de kom tillsammans fram till att han màste ha blivit hispig pà äldre dagar. De gick allesammans upp till slottet för att avsätta honom. I ett försök att lugna folket ställde sig kungen pà balkongen och talade till folket men ju fler visa ord han gav dem dessto mer övertygade blev de om att Kungen blivit fullständigt fràn vettet. När de precis var pàväg att storma slottet fick drottningen, som var en mycket vis kvinna en idé. Hon sa till sin man: "Varför gàr vi inte ner till brunnen och dricker av vattnet vi ocksà? Dà blir vi som de" Kungen ropade till folket att ge honom en sista chans och folket gjorde sà. Kungen och hans familj gick ner till brunnen och drack av vattnet. De gick än en gàng upp pà balkongen och kungen höll ett förvirrat tal. Ju mer galen han blev dessto lugnare blev folket. I ett vràl av underliga lovönskningar och applàder till sin fenomenale konung gick folket àter till sina sysslor. Landet levde vidare i en lugn och harmonisk takt precis som förut men alla som nàgon gàng kommer som turist till landet brukar säga att folket som bor där är väldigt underliga. "Nästan som om man skulle kunna tro att de blivit galna hela bunten"