jagarifrankrike

För övrigt var jag pà rep med saxofonensemblen igàr. Den klassiska ensembeln som helt saknat luft. Den som spelar funk med fisandes i lurarna. Ja, ni läste rätt: "De har saknat luft" Äntligen börjar folket förstà att en saxofon är till för att skapa mer än ljud med. Med en saxofon gör man musik. En bonus var desutom att Jerome, the dirigent hade fàtt nys om att jag improviserar... Fy fan va skönt. Alla nothelveten som man kan bli tokig pà. Räka, tre takters paus, räka, tvà och en halv takts paus, räka.... Ta vilken jävla ton man vill och lägga den efter eget behag där man själv tycker att den passar bäst. Det är fruktansvärt skönt!*

Veckans slogan:
Impovisera mera!

I màndags var det sista dagen för ett gäng galna spanjorer här pà skolan. Detta var sàklart värt en rejäl avskedsfest. Mat, konsert, mat och dricka. Det var ju egentligen inte mina spanjorer... Det var inte utbyte med min klass men jag gled med pà ett rörblad. Hela konserten var ett enda làngt jam. Fullständigt galet vilken dàlig organiserat. Hela alltihopa blev improviserat pà scen. Spanjorerna var glada och galna. Efter konserten missade jag tyvärr den andra matbespisningen dà det fanss ett rep med symfoniorkestern som jag delvis missat, att gà till.

Argh! Det kommer nàn! Mayday, mayday!
Jag har hunnit skriva sàhär làngt... Fortsättning följer sen nàn gàng. Nàn kom och utvisade mig fràn salen jag sitter i" Man fàr inte vara här nu...!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! "Okay, dörren var öppen, jag hade lust att gà in genom den=Jag gick in" Jag ska pà franska för invandrare nu!