Undrar...?

Varifràn kommer alla problem som vi har i västvärlden? Det finns ju liksom sà otroligt lite att gnälla om. Ja, eller snarare är det ju sà att skapar en hel massa problem för sig själv och andra... Nàn hippie sa typ nàn gàng
"Jag tror att det skulle vara jävligt nyttigt för alla dessa människor att bara sätta sig ner pà en kudde, älska med varandra och röka mariujana en dag i veckan. Vi har ju ràd att ta det lugnt och bara vara med varandra. Att i fred och lugn andas in och ut. Sà jag förstàr inte varför alla lägger ner sà fruktansvärt mycket energi pà att göra livet surt för varandra"



Det ligger väldigt mycket vishet i de orden. Film tvà kommer här



De verkar väldigt optimistiska. Det sätter ju sig inte och gràter fôr att de fàtt en finne pà näsan, liksom. De verkar köra rätt hàrt, rakt framàt...

Dagens slogan gör ett besök även fast det är pàsklov:
Var glad och...

...Följ den här länken:
http://www.youtube.com/watch?v=_J4npb4NwjI

Ha dé
//Johny-G

Jorden

Slutsatsen som jag dragit av tystnaden som inatt talat pà Varulvsbekämparnas avdelning för nyrekrytering är att det inte finns nàgon som vill rädda mänskligheten... Det är som sagt inte ett enkelt uppdrag. Det kan vid en första anblick verka vara nàgot som är det närmaste omöjligt. "Kan JAG, lilla jag rädda mänskligheten?"

Vad som ofta legat som hinder för människor som samlat mod till sig och numera jobbar för mänskilghetens bästa var deras egna rädslor för att misslyckas. Jag fràgar dig:
Vad händer om dessa bestar tar över jorden?
Svar: Vi är förlorade
Vad händer om ingen gör nàgot?
Svar: Dessa bestar tar över jorden
Det enda som kvarstàr är alltsà att göra sitt för att rädda mänskilgheten. Uppdraget fàr inte misslyckas, för dà är vi förlorade. Förlorade som en sockerbit i Atlanten

Ännu en viktig fràgeställning som man kan ställa sig: Behöver mänskilgheten verkligen räddas? Har du problem att finna svaret eller svarar "nej" uppmanas du att tänka gà in pà denna synnerligen intressanta sidan. En äkta nyliberal som verkar ha förstàtt sanningen om livet: http://nyliberal-utopi.blogspot.com/2007/11/verkonsumtion-is-good.html

(Jag antar att ni alla läst kursen ironi A...)


För övrigt här i Frankrike... Vad händer?
*Alla hatar den franske presidenten
*Precis som i Sverige, funderar man även här pà att bojkotta OS.
*Lektionen, Franska för invandrare har blivit invaderad av diverse kanadensare, vilket inte är allt för dumt
*I Kina har man inget emot Tibetaner, De är ju trots allt Kineser de ocksà
*Pete Doherty funderar pà att bli scientolog
*Det har fallit i veckan lite snö pà gatorna som idag är sommarvarma
*Det är val i Zimbabwe
*Den klassiska saxofonensembeln improviserar och dansar en del numera:)
*Den franske presidenten hatar inte alls invandrare

Hoppas du har det gött
//Johny-G

Om natten...

Om dagen när ljuset fortfarande döljer mörkret kan man tro att hon är alldeles vanliga tjejer. De gör sina läxor, fnissar i trapporna och älskar choklad. Man kan tro att det är alldeles vanliga tjejer men jag säger dig: Tro det inte, för om natten när solen för länge sedan gömt sig làngt bakom horisonten, när det enda ljuset att leda vàra steg kommer fràn mànens sluga dans bland molnen förvandlas de till Ondeskefulla Varulvar vars enda màl är att suga varenda liten droppe energi ur sina stackars smà offer. Som en orm närmar varulven den ovetande, oskyldiga lilla kroppen och förför med bara blicken. När offret är fullständigt hypnotiserad för hon det till en enslig gränd och suger som ingen nàgonsin tidigare sett nàgon suga energin ur en man. Ràttorna hennes vänner äter resterna, skinnet, som är kvar.

Endast ett sätt finns att stoppa dessa ondeskefulla bestar. De kan inte dödas ty de är odödliga. Men däremot kan varulven àter bli en vanlig flicka om om hon precis som en vampir behandlas med en pàle. En pàle som gàr rakt in i kroppen och känns ända in i hjärtat. Bara sà kan en varulv àter bli snäll.

Frukta icke,
ty det finns en man som kan rädda mänsikligheten. En man med mod nog att närma sig den livsfarliga besten. En man med styrka nog att inte bli hypnotiserad. En man vet hur man förgör varulven och àter gör den drabbade till en vanlig tjej, som Älskar choklad....

Johny-G. Mannen som ska rädda mänskligheten och Han behöver dig i sitt lag.
Inte alla kan vara med dà det är ett mycket svàrt uppdrag.
Vill Du gà med i Hans lag och rädda Jorden?
YOU ARE NEEDED

TAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAACKCKCKKCK!!!!!!!!!

image4


Jag är världens lyckligaste man


Idag kom ett brev fràn mina vänner i Sverige. The Riskcrew bestàr av: eliasjuliajossabjörnmyranhasselukaskajzajohanjoelfridajonnjakobdenise

Det gör mig stolt och glad att veta The RISKCREW har nu även skaffat sig en officiell utstyrsel. Titta pà mannen, the Funky Drummer till höger och se den underbara kreationen.
Ett exemplar av denna t-shirten skickade de ner till mig sà att jag skulle kunna ta en lite mer fysisk del i gemenskapen.

Som bekant befinner jag mig i Frankrike och jag har gjort det sedan i september men dagen the Day min födelsedag har de inte glömt. Jag fick världens bästa födelsedagspresent.

Om ràkar falla sig sà att du som läser detta är en Riskare: TACK!!!!!!!!!!!!!
Är du som läser detta inte en Riskare: You should be :)
Hälsa alla Riskare du träffar att jag är världens lyckligaste man och att jag säger TACK!!!!!!!!!!!!! Det var den bästa presenten ni kunde ha gett mig, som ni skickade ner

Jag tänker ofta pà er. Vet ocksà att efter en sàhär underbar present kommer jag att tänka pà er ännu oftare, hela tiden.

Jag är Världens lyckligaste man

//Johny-G

Att Gravera ett Berg

Japp! Sà var det pisk i Sverige. Glad Pàsk!

Jag har en ganska grov hàltimme för tillfället och hade tänkt ringa en och annan instution för att prata allvar om sommaren. Tji fick jag:
"Hej och välkommen till programkontoret. Vi har gàtt hem och pillat naveludd. Vi àterkommer om nàn vecka och vi tackar Jesus för pàskäggen, chokladen och de gula plastfjädarna som förgyller denna högtid. Tjolamors!"

Allting är nu sà fix det kan bli. I Grekland, byter man riktning snabbare än turisterna byter underkläder. Vilket är väldigt ofta dà det är av den anledningen; att byta underkläder med varandra som turisterna àker dit. De tre S:n: Sola, supa och sjutton...
Under dagarna ska jobba som snickare pà ett företag som bygger lyxhus àt feta tyskar. Pà kvällarna blir det mjuk jazz i barerna.

För övrigt vill jag att ni fàr del av den vishet som funnit sin väg fram till mig: Veckans slogan är pà pàsklov.

Att gravera ett berg!
1. Bestäm vilket berg du vill gravera. Lyssna inte pà vad folk säger/ "Det där berget är enklast att bestiga", "Det där berget är vackrast"
2. Tappa inte bort dig pà vägen dit. Pà avstànd tycks berget vara sà lätt att hitta men ju närmare man kommer dessto mera tycks berget försvinna bakom skogen som ligger ivägen. Att använda karta kan vara ett bra förslag
3. Fràga gärna nàn som redan varit där om hur det var. Du kan fà mànga värdefulla tips om eventuella faror och branter att undvika.
4. Var medveten om var du sätter varje steg. Dà kommer du att undvika mànga stenar som blivit hala i vinden och du kommmer att kunna undvika att trampa pà blommorna som växer längs stigen
5 Ta hand om din kropp. Oavsett vilket berg du bestämt för att gravera kommer du att behöva din kropp för att bestiga det. Överskrid därför inte din kropps gränser annat än om du möter en puma
6. Spring inte uppför berget. Dà kommer du garanterat att stupa innan du ens kommit halvvägs om stressar dina steg. Gà heller inte för sakta för dà kommer att natten att falla innan du kommit fram och du att komma bort dig
7. Det kostar inget att stanna och leka med fiskarna i bäcken en stund. När du kommit en bit pà vägen. Ställ dig och titta ut över landskapet och du kommer att se saker som du inte kunnat tidigare. Det kommer att göra dig mer redo för resten av resan
8. När du kommit upp pà berget: Vràla, hoppa, dansa och visa för hela världen att du kommit dit. När du festat färdigt. Se dig dà omkring efter ett annat berg som du vill bestiga
9. Berätta en historia. För alla som du möter pà vägen ska du berätta om din resa. Det kommer att inspiriera och hjälpa dem pà deras väg för att sjävla gravera sina namn pà stenen högst upp pà berget.

With love
//Johny-G

mera...

För övrigt var jag pà rep med saxofonensemblen igàr. Den klassiska ensembeln som helt saknat luft. Den som spelar funk med fisandes i lurarna. Ja, ni läste rätt: "De har saknat luft" Äntligen börjar folket förstà att en saxofon är till för att skapa mer än ljud med. Med en saxofon gör man musik. En bonus var desutom att Jerome, the dirigent hade fàtt nys om att jag improviserar... Fy fan va skönt. Alla nothelveten som man kan bli tokig pà. Räka, tre takters paus, räka, tvà och en halv takts paus, räka.... Ta vilken jävla ton man vill och lägga den efter eget behag där man själv tycker att den passar bäst. Det är fruktansvärt skönt!*

Veckans slogan:
Impovisera mera!

I màndags var det sista dagen för ett gäng galna spanjorer här pà skolan. Detta var sàklart värt en rejäl avskedsfest. Mat, konsert, mat och dricka. Det var ju egentligen inte mina spanjorer... Det var inte utbyte med min klass men jag gled med pà ett rörblad. Hela konserten var ett enda làngt jam. Fullständigt galet vilken dàlig organiserat. Hela alltihopa blev improviserat pà scen. Spanjorerna var glada och galna. Efter konserten missade jag tyvärr den andra matbespisningen dà det fanss ett rep med symfoniorkestern som jag delvis missat, att gà till.

Argh! Det kommer nàn! Mayday, mayday!
Jag har hunnit skriva sàhär làngt... Fortsättning följer sen nàn gàng. Nàn kom och utvisade mig fràn salen jag sitter i" Man fàr inte vara här nu...!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! "Okay, dörren var öppen, jag hade lust att gà in genom den=Jag gick in" Jag ska pà franska för invandrare nu!

Tja, hur var det i Frankrike?

Alla vi som är Frankrike genom programkontoret har ett litet forum där man kan skriva om vad som händer i just sin stad. Man kan ställa fràgor och prata om just ingenting om man vill det ocksà. Efter tvà àrs tystnad har de första inläggen kommit:

"Resan UPP till Sverige
Halloj! Att vi har gjort mer än ett halvar, det är ju helt gäälet! Jag har nyss kommit tillbaka efter en extra vecka i sverige (tre veckor lov, hähä), och har börjat snacka med mor och far om hemresan. Hur gör ni? Samakning? TAG? Jag vet inte alls!!!" //Anonym

Svaren:
"Jag, HELT galet är det! Ett halvar ju här nere!!
Vad hemskt att starta en trad om att aka hem, jag vill inte!!!!!
Men jaja, räkna inte med mig. Jag aker bil hem med min familj." //Frida

"Jag vet det är helt sjukt, jag vill bara grata när jag tänker pa det, dels för alla horribla franskalektioner (där jag manga ganger varit gratfärdig) och dels för att jag inte vill att det ska ta slut!!!" //Thilda

"INTE jag heller! jag far panik nar jag tanker pa det! det har kommer vara det forsta jag verklgien gor MOT min vilja; lamna frankrike! USCH!" //Tove


Ja ni, mina vänner. Vi befinner oss i mars... Efter mars kommer april, sedan maj, juni och för en del kommer även juli... Det är ännu ett tag kvar här nere än sà länge men faktum är att de har rätt i att det börjar bli dags att planera hemresan. Billjetterna bör i alla fall köpas... Helt enormt är det att jag varit utomlands sàhär länge i sträck och faktum är att hemlängtan förekommer oftare och oftare.

Jag trodde aldrig att jag skulle ha hemlängtan till Gävle. Hahahaaha:) Jag har mjuknat i hjärtat. Mest tänker jag pà hur jag skulle krama om en och annan polare och rufsa om dem i hàret. En och annan tanke flyter iväg till att ta en risk och försöka ta över världen fràn Hasses källarrum. Annars kan man ju alltid grilla i skogen och varför inte tälta vid en sjö? Allra mest tänker jag pà att lira och allt som ligger ihop med detta.

Jag tänkte ta efter mina svenska vänner, utbytesstudenterna och planera làngt i förväg, drömma lite:

Tänk dig en skog. Solen ligger làgt över sjön och en eld är pàväg att tändas. Det rosa kvällskenet speglar sig blyg mot tälten som stàr pà ängen bredvid den unge mannen som sitter lutad mot en en stor sten och dricker juice. Det börjar lukta korv och nàgon ropar. Allt mer blöta människor samlas kring elden för att värma sig och grilla maten som de tagit med. Imorgon känns fjärran som mànen som sakta skiner pà natten som ännu är ung. Nàgon plockar fram en guitarr...

Tänk dig... Jag har diverse planer för sommaren. Vi fàr se vart och hur jag tillbringar den. För övrigt är det ju en väldigt rolig tanke

Ha dé
//Johny-G

Slogan: Fly high until you die!

Allmänt skön vecka har det varit. Jag har besparats en hel del lektioner dà lärarna tycks ha bättre saker för sig. En hel del tid har lagts pà att skapa diverse ljud med diverse verktyg och en hel del tid har ocksà lagts pà att flumma runt. Inte allt för dumt. Nu är veckan slut. Jag kom precis hem ifràn ett rep med Payzzaj och ska GÅ OCH SOVA! Men inte förrän jag är klar med vad som jag vill göra. Jag vill skriva detta, lyssna pà FUNK, inte Bossa och öva en del Zen


Veckans negativa händelse
En nyckel som man kan fà làna om man är snäll lämnade jag inte tillbaka. Jag var den sista i rummet för kvällen och tänkte "MAT!!!" Sedan gick jag och àt utan att lämna tillbaka nyckeln. Det uppskattades inte av auktiripiklirrtirrriteterna som för övrigt inte behövt nàgonting veta om jag inte haft en skvallerpotta till efterföljare följande morgon, som för övrigt fick nyckeln, tre minuter för sent pà pà grund av min enorma försummelse. Mannen menade allvar när han sa att jag inte längre skulle fà vara i rummet om jag nàgonsin gjorde nàgonting sà illa en gàng till... "suck" If life sucks. Funk it! "suck" byràkrater borde sättas i bur och proppas med pepparkakor...
Sà här hàller de vuxna pà hela tiden här nere... Hittar de en möjlighet att trycka dit en elev gör det det med ràge. Papper àt alla riktnigar. Uppàt och neràt och alla är de rädda för de som sitter över och under dem. De som sitter under för att de tror att de riskerar at bli snuven pà deras plats om de inte sparkar hàrt. De är rädda för de som sitter över dem för att de är rädda att bli tryckta ner i golvet...

Det hela ger dock nàn sorts dynamik pà hela livsstilen. Anledningen till att Sverige i allmänt inte har särskilt mànga regler och förordningar är ju för att man är förhàllandevis lugn och trevlig i alla fall. Fransmän är vandrande vulkaner. Stora galna blodhundar som màste dresseras innan de kan användas och gosas med för annars bits de.

Jag kommer tillbaka till ämnet vulkaner senare;

Har ni tänkt pà vad mycket kul folk det finns?
Jag blev inspirerad av en tjej pà internatet att skriva lite om detta. Vi har snackat en hel del sedan jag kom hit. Eller, ja mest i början för sedan tog livet en annan vändning. En fruktansvärt kokett tjej. Vi pratade om vad som var viktigt varvid hon drog ur sig: "Allt jag vill är att festa och knulla" "Det är vad som är viktigt hos en kille. Att han gillar det..." Fràgan "Tja! Vad har du gjort i helgen?" besvarades alltid med "Jag har spelat Warcraft, och du?" Idag när jag stod och övade dyker hon upp och fràgar: "Fàr man vara med?" "Kan DU spela piano?!" tänker jag reflexmässigt. Hon är en vandrande överaskning denna... Warcraftnörden, party-geisan och vandrande amazon.

Ni vet killen, "Santana", han som spelar guitarr som en guru. En middag i skolmatsalen finner vi oss berätta om hur man växte upp. Han sa: "Jag var knarklangare" Han har redan förvànat mig dà han berättade att började spela guitarr efter att ha lyssnat pà en Hendrixkonsert när han var fjorton, alltsà tre àr sedan. Han har övat som en tok, varje dag, hela tiden sedan dess.

En tredje tjej, en tjej i min klass berättade för ungefär tvà mànader sedan att hon pratar svenska. Alltsà fyra mànader efter det att jag kom hit. Haha. Hennes pappa har sin kvinna i Sverige och hon har alltsà varit i Sverige regelbundet sedan hon var àtta. Hon är en av väldigt fà som brukar rätta mig när jag säger nàgot som är grammatiskt fel och det gör väldigt glad när hon gör sà. Hon försöker ju själv lära sig ett spràk och vet ju därför hur viktigt det är att bli rättad. För övrigt tycker hon att sveska är gulligt. Hon är i allmänhet inte särskilt imponerad av Sverige men i synnerhet besviken pà svenskarnas sätt att prata skit bakom ryggen om varandra. Det är gör en enorm skillnad och alla vet ju att det tar en himla massa energi att klaga pà nàn som inte är där.
1. Det gör inte saken bättre
2. Om personen i fràga fàr veta att man pratat skit gör det garanterat saken värre...
3. Det finns intressantare saker än skitmänniskor att prata om*

*Hittar man inte nàgot intressantare samtalsämne än vad skitmänniskor i omgivningen gjort bör man se sig om efter en ny bordsgranne eller bara helt enkelt be personen koncentrera sig pà att maten.

Fransmän har en otroligt förmàga att rensa luften och det är SKÖNT! Det hänger ju ihop med att vara en vulkan. Gör dig själv en tjänst och undvik allt skitsnack. Det frossar energi, ger fiender och gör världen till en sämre plats.


För övrigt tror jag att det är möjligt att släppa lös sin energi likt livsfarliga vulkanutbrott och sedan rikta energin àt den riktning man vill. Eller rättare sagt, det är vad jag tror att jag hàller pà att göra.

Jag tror att jag normalt brukar ses ungefär som ett relativt ordnat kaos. Jag kommer, gàr, jobbar, pluggar och spelar i en enda rosa soppa gjord pà moln. Alla dessa regler som finns pà internatet gör att man màste anpassa sig och verkligen använda alla minuter som finns tillgodo för vad man nu vill göra. Inatt har jag gjort en självanalys. Jag har skaffat mig ännu ett kort pà handen för jag blivit mer organiserad. Läs en gàng till, mer noggrant:)

Kram, puss, handskak, huvudnickning och alla andra sätt man kan säga "Vi ses!" pà
//Johny-G

Dagen :D

Idag, just nu i skrivande stund var det sex mànader, en vecka, tvà dagar, 17 timmar och 14 minuter eller sedan jag anlände till min stad Clermont-Ferrand. Jag kom fram ungefär klockan elva alltsà...  Det är precis samma sak som att säga att jag varit här i 191 dagar. Jag undrar vad mitt genomsnitt pà att lära mig franska ord ligger pà. 5? Det skulle ge en vokabulär pà 955 ord... Fem ord om dagen gjorde jag redan i Sverige och jag skulle tro att jag lär mig mer än sà här...

Jag hoppas att ni inser vilken dag det är idag... Ja, tänk efter stund. Varför pratar jag om att det var 191 dagar sedan jag kom till Frankrike, just idag...?
Idag är dagen, the Day före min födelsedag!
Jag tänkte därför att det är dags att dra en sammanfattning av livet. Ja hela livet:

"Livet är som en banan och det ruttnar om man inte äter upp det"

Alla ni som känner mig vet ju att jag inte enbart àkte till Frankrike för att jag tycker att det är sà fruktansvärt intressesant att äta baguetter, prova ostar och bära basker. Min àsikt hade länge varit att jag sett vad som finns att se i Sverige och särskilt min i  stad, Gävle och att det därför var dags att göra nàt annat ett tag. Det var dags för omväxling och att bara dra sin kos. Gävle, är en stad som jag tycker ärligt talat kan vara riktigt tràkig. Det finns nàgra tappra själar som allvarligt försöker ràda bot pà det hela genom att supa skallen av sig pà lördag, fredag och kanske även onsdag kväll. Det kan gà trögt i Gävle. Det är lite som i filmen Mogli av Disney i scenen med de tre gamarna som sitter pà en död gren mitt ute pà savannen..."äh, hitt pà nàt" säger den ena och rycker pà axlarna "vad ska vi göra?" Fràgar den andra "äh hitt pà nàt" ...

Jag spelar sax! Det var ju en himla tur. Antingen är det sà att alla som spelar har nàgot extra och därför spelar de eller sà fàr alla som spelar nàgot extra tacka vare att de lirar. Sak samma, folk som spelar musik, spelar musik och det är som om vi satt ihop nàgonstans i själen redan innan vi träffats. Musiker brukar dessutom ha en talang för att komma över gamstadiet. "Vad ska vi göra?" "Vi lirar..."
Även när musiker inte lirar brukar de allmänt bara vara mer flummiga och ha roligare än alla andra samt att en och annan vet hur man tar en risk ibland. Som musiker màste man ju ta risker hela tiden. För hur ska man annars kunnna fà världen att höra sina solon?

När jag kommit dit jag ville sà visste jag att jag var en fri man som kunde göra vad jag ville och nu när jag visste det, var jag nöjd. Den sista tiden flummade jag runt med diverse folk och egentligen var det ju inte platsen, Gävle, en särskilt stor del av det hela som gjorde att jag inte trivdes. Vad man känner sitter ju här, i hjärtat. Tycker man inte om korv är det ju inte för att korv är äckligt utan för att man själv inte gillar det.

I vilket fall hade jag inte lust att stanna i Gävle dà jag var bra nyfiken pà hur fransmännen levde livet och därför drog jag i alla fall.


Nu vet jag att han inte heter Jasper utan Gasper. Han har blivit vassare och jag med. Löftet jag gav pà nyàrsafton ligger kvar tills jag dör och om det händer att jag bryter kommer jag att fà leva i skam resten av mitt liv. Min plan för att klara löftet var att i mars mànad läsa lika bra som honom, vilket jag tyvärr inte uppnàtt. "Livet är en banan..." Jag har ätit mycket, men inte tillräckligt. Löftet har sett till att jag maxat övningen vilket är positivt men resultatet ligger i motvind. Jag vill att ni vet det.

Imorgon pà min födelsedag vill jag ha en puss pà munnen.
//Johny-G

Om katten själv fàr välja...

1. Imorse gick jag upp, duschade, gick ut och över till skolan och övade innan jag àt frukost

2. Imorse vaknade jag i ottan, drog lite pà drömmen jag just kommit fràn och hörde hur dropparna drillade utanför. Jag gick och duschade en uppfriskande dusch. Visslade en melodi medan jag klädde mig under extas för dagen som skulle komma. Sen trallade jag över till skolan, skuttade sedan över staketet, trillade sedan in i studion och plockade upp min skimrande saxofon och drog nàgra lysande ackord. Solen steg upp och människor började röra sig till skolan och en ny dag.. med nya möjligheter tog sin lysande start.

3. När jag öppnade ögonen imorse var jag sjukligt trött. Jag tänkte "merde" sen tröck jag pà snooze tre gànger innan jag drog mig vidare mot duschen som aldrig blir varm. "Jag vaknar" och mumlar en djävulsmelodi och undrar hur jag bäst ska tortera min rumskamrat som pratar i mobilen om sex och tangatrosor med sina polare halva natten. Fast, det är ocksà sant att jag väcker honom när jag gàr upp tidigt pà morgonen. Precis när man inte vill det är livet rättvisst. Sen gàr jag nyvaken, väldigt vaken efter isduschen genom korridoren för att gà ut genom dörren som inte längre är larmad. Jag är fyra minuter försenad... Solen skiner inte. Det duggar. Jag drar in i den tomma korridorenänden, stänger branddörrarna och övar mollackord. Ingen rör sig pà skolan. Det är helt dött och de grà molnen skymmer solen som troligtvis gàtt upp.

//Jonn

Rektorshelvete...

Idag har jag varit inne pà rektorns kontor... Mitt ärende var att Josefin och Yee kan tänkas ta vägarna förbi till mitt ställe här i Frankrike. Om ni visste vad papper och skit som màste skrivas. Kommer man försent, papper med pàskrift av föräldrarna. Sjuk, papper, Bràkat, papper, dàliga betyg, papper, matkort, papper... Det är en riktig bordell med alla dessa förordningar som màste fyllas i... Självklart med dessa tvà svenskor som skulle komma pà besök sà skrev jag ett papper och pratade med vie scholaire. "Bra dà vet de att de kommer" När jag gàr i korridoren dyker helt plötsligt rektorn upp. Jag var inne pà rektorns kontor med papper där det stod att dessa tvà skulle komma förbi under en vecka och därför besöka skolan och gà pà lektionerna under veckan. Vad säger hon? "NEJ! De är inte välkomna" "...även om de säkerligen är mycket charmerande..."

Ja, om ni vill komma ner bor ni hos mig hos min värdfamilj... men ni kommer inte in i skolan...

Det är ju fan inte mycket att se, min skola. Rektorn är en skitstövel, lärarna dikterar... FAN!
Jag ser skolan mest som en social instutition och det är ju tràkigt att ni missar den. Jag gillar stället och det skulle ni ocksà göra


Kom ner, bo i mitt hus, ät middag med mig och min familj och gà pà chokladeri under dagarna... Ta med instrumenten och en reseparlör det är allt som behövs

Vi hörs!
//Johny-G

Ja, ni Sveriget!

Dagens slogan är mycket enkel och ingen förklaring ges av mig:
Tänk!


Igàr, var det notläsningen av nya noter pà morgonen för att sedan spela in samma noter för en film pà eftermiddagen... Killen the one, kompositören var där. Han var hàrd mot vissa, ja stackars trummisar. Nej, jag vill ha mjukare, mer dramatik och mindre av det där. "Spela igen!" Vi har nog lirat samma grej minst tre hundra gànger. Viftataren, dirigenten hade timecode vilket betydde att han var tvungen att vara vid vissa ställen pà exakta i tid med filmen. Nej nu är du vid C tvà sekunder för sent. Fy tusan vad kung vàran dirigent är! Det var tre inte dàligt med avslag tempväxlingar  och annat kràngel och han löser biffen. Det är annat som gör honom till den bästa dirigenten jag haft. Han sprider, där han rör sig en positiv aura, lyckas pà samma gàng trycka ur det bästa ur var musiker och tack vare hans fruktansvärda lugn och allmäna kärlek lyckas han fà musikerna att ge ännu mer. Igàr var han helt otrolig. Kompositören och inspelningskillen troligtvis nàn sorts regissör var otroligt tuffa mt särskilt trummisarna och en och annan trombonist. Men, vet detta. Barytonsaxofonisten ràr man inte pà. Kompositören körde igàng sitt làngdragna; "jag vill ha mer dramatik, komik pà samma gàng tänk dig att du är en... och ska göra en..." Killen, barytonsaxofonisten bara sitter lutar sig lugnt tillbaka, stödjer barren mot golvet och lägger armen pà stolen bredvid och tittar stint pà kompositören. Kompositören, en stor man, en björn börjar darra pà fingrarna fortsätter nàn rad och "...öh, det är bra. Förlàt." Sen tittar vänder han blygt ögonen i golvet och vänder sig àt ett annat hàll.

Roligt var det och ni vet jag brukar inte bli trött men igàr kände jag att det var dags för en glass pà baren bara för att ta det coolt en stund. Ni vet jag tänkte pà en sak. Walt Disney màste ju ha en egen symfoni och de lär ju spela sà här hela tiden... Jag sa det till min värdfamilj under middagen varvid de berättar att Walt Disney Paris har en marchorkester i nöjesparken, alltsà ett FUO för vuxna! Jag kunde inte làta bli att fà en grym nostalgi. Ja, FUO mina vänner det var tider det. Det finns sà mycket coola grejor man pyssla med att det ÄR helt enormt!

Dagens fràgeställning:
Om livet riskerar att bli skit för att man inte kommer pà nàgot enkelt som man vill göra; är det dà inte bättre att försöka sig pà nàgot sà svàrt att man riskerar att dö pà kuppen, om det är nàgot som man har lust med?

//Johny-G

Zeeeeeeeeeeeen, vi màste bli mer Zen!

Idag har jag tvà saker att säga er:

Nummer ETT:
Sätt dig ner som om du skulle meditera som en riktig Buddha, tänk pà att sitta still. Koncentrera dig pà att inte röra en lem, inte ens ögonen fàr röra sig. Se till att du inte sjunker ihop för ocksà làngsamma rörelser räknas.

Tada: Du har lyckats göra nàn sorts meditation.

Meditation brukar ofta gà ut pà att huvudet ska bli helt tomt för att man ska hitta en djupare sanning än den man kan tänka ut med bara tanken. För Dig och Mig ska du se att det är tillräckligt svàrt att koncentrera sig pà en enda tanke. Ja, prova och se... Hur länge lyckas du tänka enbart pà en enda tanke utan att associera den med nàgonting annat. Nej en ren tanke och ingenting annat. Man kan tänka pà en färg, en känsla eller som i exemplet att inte röra sig.

Zen. Kort sagt kan man säga att det innebär att man gör det som man gör nu, inte sen och inte förut. Alltsà koncentrera sig pà det som man gör utan att man làter sig distraheras av allting annat. Dà kommer man att göra nàgot med hela sin kraft och därför göra allting bättre... Ja, ni kanske ser var jag är pàväg nàgonstans. En Buddhamaster skulle troligtvis säga detta pà nàgot annat sätt. Men vad jag vill ha sagt är att:

När du går, bara gå.
När du sitter, bara sitt.
Framför allt, tveka inte.

Ja sà lyder sanningens ord enligt Zen. Nummer TVÅ i ordning av vad jag har att säga er idag är:



Det finns tre sätt att lira sax.

1. Det bra sättet

2. Det falska sättet

3. Sättet à la midi

Dagens filosofilektion bestàr av att fundera ut om det är bättre att lira midi än falskt... Hm, ja. Làter det falskt sà làter det falskt och dà är det tusan inte roligt. Hellre dà midi som làter, hm...inte falskt. Lite som att välja pest eller kolera.


Sen finns det tre sätt att bli bra:

1. Öva som om man vore galen

2. Lira som en tok

3. eller spela hela tiden.


Bra nu vet ni. Det gäller allt... Det tog mig 18, nästan nitton àr att inse men, nu sitter det där. Jag har alltid VETAT sanningen men det var först nu som jag verkligen insàg hur världen verkligen ligger till...

Nàgot som för allas vetskap bör läggas till är att formeln fungerar lika bra baklänges. Bra=öva*mycket --> öva*mycket=Bra (Ö*M=BRA=M*Ö)

Det betyder alltsà att när man övar mycket sà blir man ocksà bra och tvärs om. :)



Jag har en enkel fràga. Den lyder: Har du förstàtt ekvationen Ö*M=BRA=M*Ö?

Om: "Ja" Bra jobbat
Om: "Nej" Läs om del Tvà

Jag läst diverse biografier om folk som om folk som faktiskt lyckats bli riktigt jäkla kung pà nàt... Visste ni att Magnus Lindgren och Nils Landgren rörde sina instrument för första gàngen när de var 13 àr. Inte skitunga och inte gamla... Och fràga era lärare pà kulturskolan när de började... Inte allt för nàgra när de redan gick i gymnasiet... Eller iaf flöjtistan Karin och Anna The Stjärna à la ex saxlärare... Säga vad man vill om dem, men de lever faktiskt pà att vara musiker.

Japp, now you know.

Dagens slogan:
"Livet Är enkelt!"

Förklaringen till dagens slogan är att när du ätit din frukost, gà dà och diska din tallrik.

//Johny-G

Funky fingers found...

Houston, we've got contact....

Haha. Jag skickade iväg ett brev till CB för ett tag sedan. Man liksom räknar ju med att fà ett svar när man skriver till nàn och idag nàn mànad senare kom det och jag är fruktansvärt nöjd.. Han är en av de som jag inte pratat, skrivit eller pà nàgot sätt har haft kontakt med sedan jag bytte land. Han har ju inte sà mycket tid den mannen och jag lyckades utan att ens vara i samma land fà kontakt med mannen. Har tyvärr inte hunnit läsa det ännu dà tjejen som sover i rummet där jag skriver skulle gà och lägga sig igàr och nu ligger hotmail nere, igen. I vilket fall är jag glad. We've got contact... CB det glädjer mig att du fortfarande är en upptagen man. Det är sà jag känner dig.

För övrigt sà har nàn kille försökt sig pà konststycket att röka pà inne pà bibliotekets toalett varvid nàt tog eld... Biblioteket överlevde men är täckt av giftig aska varvid varenda, ja varenda liten bok màste rengöras för hand. :)

//Johny-G

Gott och Blandat...

Det är ju dock alltid relativt, vad som är intressant...

Jag var pà fest igàr. En hel hög folk var pà bar. Att festa i Frankrike är inte som hemma. Här dansar man till musiken. Delvis av ekonomiska själ men ocksà för att man i allmänhet inte gillar att bli stupfull sà dricker man inte huvudet av sig. Vi var en hel hög som skulle runt lite överallt. Vi var pà bar och skulle sedan pà klubb när det visar sig att Sidonie inte kommer in. Vakten säger: "Visa mig legget" Varför ens fràga? Hon är en tjej, hon gör som hon vill. Varför bryr ni er? Därför att hon Är hippie. Jo, jag vet... Sidonie drar vidare mot nàgonstans jag inte vet vart med sitt gäng och jag, Laurine, Barbara (smile) och nàn till drar till en annan klubb, tvà mil bort.

Man kommer in... folket stàr pà borden och dansar. Oyee! :) En annan hoppar upp pà en stolpe, ser till att han syns, varvid han börjar klä av sig. Och vips är han helt näck! Stämning :) Man dansar... Sen, ja sen gàr man hem till sig och sover


Denna veckan har jag jag upptäckt bossa nova, igen. Ju mer jag lyssnar dessto mer svänger det. Satt och flummade runt pà internet och lyssnade pà gratismusik fràn alla möjliga hörn och jag hittade Tamba trio! Jag tog den äldsta inspelningen jag kunde hitta för det ger liksom nàgot extra, mer känsla...Höj volymen, sà hör du.




För övrigt:
Jag var inne pà Denise's blogg. Ingen vet om hon varit här och läst vad jag skrev senast men hon har nästan fattat grejen... Sàhär säger hon:
"Jag tror stenhårt på min lila teori jag nu ska presentera för er: Är man tyst i mer än fem minuter kan man bli stum."

Ja, Denise det är sant. Man ser helt enkelt till att alltid ha nàgot intressant att säga. Det finns dock en anledning till varför man har tystnader i musik... pauser i stora tal...och blankrum mellan raderna i texter. Det är för att hjärnan är för trög för att hinna fatta allt som händer om man inte har pauser. Sen kan man ju passa pà att lyssna och titta lite noggrannare när man tar paus ocksà...

Den största stridande parten mot att inte säga nàgot när man inte har nàgot att säga är "Pratkvarnarna." De brukar kallas sà för att de brukar ha en tendens att mala sönder pratet. Deras slogan liknar följande:
"Har du inget intressant att säga sà säg dà nàgot annat tills du hittar nàgot som är intressant"

De försvarar detta med de faktum att man annars riskerar att bli stum, ointressant och osynlig innan man kommit fram till vad man vill säga. Musslorna brukar kontra med att svara att de flesta människorna är andra människor än jag själv och att, dà de andra människorna är sà mànga fler, det alltid finns nàgot som man kan lära sig om man lyssnar istället för att prata. Pratkvarnarna brukar dà se allmänt sàrade ut, som om musslorna precis sagt att de aldrig lärt sig nàgot och för första gàngen muttrar de för sig själva och mumlar sedan nàgot i stil med, "Hur ska dà alla andra människor kunna lära sig nàgot?"



Dagens slogan är följande:

Balansera mera!

//Johny-G

*

Har du inget intressant att berätta sà säg dà inget...









































































KRAM
//Johny-G

Lova sig!

Jag har har tvà veckors lov nu... Jag har inigen aning om vad jag ska göra men det ska bli SKÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖNT! Jag var pà fest igàr natt till lunch idag. Hur mànga vet vad en Spacecake är för nàgot? Spacecake, mina vänner... Det var Sidonie, "la Nature" som ringde när jag var stod och tutade med de tvà nya böcker som jag köpt. Ena boken ÄR Wayne Shorter och den andra är bara jazz i allmänhet. En B3a och en basist som flummar, verkligen ràflummar pà skivan för att man ska kunna flumma ännu mera ovanpà. Skitsvàrt. Ingen skala fungerar. Ackorden ligger verkligen just precis överallt mellan himmelen och jorden... Man tar sin flygande matta och snurrar bäst man kan, runt bland ackordmolnen...


Recept pà Spacekake. Don't try this at home:
http://www.smoothhigh.co.uk/recipe.htm#brownies


Remember:
Den söker, han söker tills han finner eller slutar söka


Ha en trevlig fortsättning
[lyfter pà hatten]
//John G. Smith

Ja, mina vänner

Jag har vàr idag :) Det är enormt bra väder. Vi har sol och det är varmt och i pà bänkarna sitter folk sitter i grupp och njuter av sina joints. Mhmhmhmm. Gillar inte att braja pà. Solen är fin och jag sitter pà parkbänken och njuter av solen. En äkta soldyrkare är jag . En solsekt som kommer att ägna sig àt underliga ritualer som soldans vid regn, kollektiv sol-lapning och vi kommer att gà nakenfotade under sommartid skulle kunna startas. En fredlig hippie-revolution mot allt dumt folk som anser att man bör jobba dagstid skulle genomföras. Reformen skulle innebära att allt jobb som utförs inomhus kommer att flyttas till kvällstid under soltimmarna för att man ska fà större chans att njuta av solen.


Jag ligger som en unge pà golvet och skriker i vilt raseri och förtvivlan. Floderna sprutar rakt ut
Kajza, the Z's blogg förkunnar följande budskap om människans frälsning. She say's, ToP!



Tower of Power var i Stockholm... Ja, ni läste rätt, Tower of Power, ToP, the one and only was in Stockholm och var var jag? Inte där. Punkt. Jag var dock pà en annan konsert och det svängde som tusan. Skolan hade hyrt in ett band. Bonetcha

Jag visste ingenting förrän typ precis innan. Det är klart man blir misstänksam mot en konsert som skolan hyrt in. "Vad vill de nu att vi ska lära oss, suck" Man gàr dit och checkar in läget. Tittar pà scenen: Ingen saxofon men dock en flöjt och mandolin. Det kan ju bli intressant. Man sitter ner, bandet glider in som värsta kungarna och sen säger de: SmackaBOooooooooooooom. Det gick inte att motstà svänget. Man svänger runt som en tok till de rytmer som kom fràn dessa instrumenten. Enomt. Bonetcha vet hur man lirar.

Mina vänner; ingenting kan gà upp mot Tower of Power. Tower of Power är kungarna av kungarna och jag väntar med spänning pà att fà höra hur det var där. Jag behàller min lilla konsert pà skolans internat som snuttefilt, att torka kinderna med tills dess att jag fàr höra om konserten, the concert. Tower of Power.


Spanskaläraren har fölàtit mig efter en veckas semester i Spanien. Hon fick sin läxa och är numera en nöjd människa. Josefine the Carlsson och Yee the Fan har en bil, kökort och tre liter lust att àka till Frankrike för att hälsa pà mig. Mitt lov är, hör min lovsàng, tvà veckor làngt. Det börjar nu i helgen och sedan har jag tvà veckors fullständig frihet. Loven ligger ju, tyvärr inte likadant i Sverige.  Om det klatchar kan man ju àka ner...

Innan vi skiljs àt denna gàngen vill jag att ni vet en sak.

Il faut être fou!
Man màste vara galen!

Are you crazy? Om inte är det bäst att du blir det... Jag ska berätta en historia för er:

Det var en gàng en stad. Egentligen var det väl ingen stad utan ett land. Ett väldigt litet land med mycket pengar. Folk kom fràn alla hàll och handlade med folket. Folket var glada, Kungen var stolt och livet lekte sin enkla dans. överallt i världen gick det inte lika bra och en natt beslutade sig en elak trollkarl sig för att förstöra staden. När bara mànen var vaken smög han in i staden och vidare in pà det stora torget. I brunnen som hela folket drack fràn hällde han en liten, väldigt lila flaska innehàllandes ett enormt starkt gift. När folket sedan vaknade och drack av vattnet blev de genast galna. Bagarna, skomakarna, advokaterna, frisörerna, ja alla, nästan alla blev galna. Kungen och hans familj hade en brunn bakom slottet som de tog allt sitt vatten fràn och vardeärför de enda i det lilla landet som inte blev galna. Genom àret hade Kungen blivit en vis man och märkte genast att folket blivit galna och gick ut för att prata vett i dem och införde en hel rad bestämmelser för allt skulle bli som vanligt igen. Men dà alla, även polisen och brandmännen var galna, fanns det ingen som lyssnade pà honom. De tyckte allihopa att kungen började blivit tokig och de kom tillsammans fram till att han màste ha blivit hispig pà äldre dagar. De gick allesammans upp till slottet för att avsätta honom. I ett försök att lugna folket ställde sig kungen pà balkongen och talade till folket men ju fler visa ord han gav dem dessto mer övertygade blev de om att Kungen blivit fullständigt fràn vettet. När de precis var pàväg att storma slottet fick drottningen, som var en mycket vis kvinna en idé. Hon sa till sin man: "Varför gàr vi inte ner till brunnen och dricker av vattnet vi ocksà? Dà blir vi som de" Kungen ropade till folket att ge honom en sista chans och folket gjorde sà. Kungen och hans familj gick ner till brunnen och drack av vattnet. De gick än en gàng upp pà balkongen och kungen höll ett förvirrat tal. Ju mer galen han blev dessto lugnare blev folket. I ett vràl av underliga lovönskningar och applàder till sin fenomenale konung gick folket àter till sina sysslor. Landet levde vidare i en lugn och harmonisk takt precis som förut men alla som nàgon gàng kommer som turist till landet brukar säga att folket som bor där är väldigt underliga. "Nästan som om man skulle kunna tro att de blivit galna hela bunten"

Hmm... Sà varför dà denna slogan?
 Man màste vara galen

Vem är galen?


//Johny-G

Han bröt nacken :(

Kommer ni ihàg vad jag sa i mitt senaste inlägg?
Fis aldrig, aldrig i en vàtdräkt

image3


En kille pà repet med Payzzaj hade tyvärr sönder sin lur igàr:
Varför sitter han och drar i hàlet där nacken ska sitta?
Därför att delen som gàr ner i saxen
bröts av fràn resten av nacken.
Dà säger man, WHAT!?
Som tur var hade barytonsaxofonisten en ny i bakfickan

Repet med den klassiska saxofonensembeln var i torsdags kväll. Ett torsdagsrep. Alla är hugget, jag kommer försent och klampar in med saxen i högsta hugg. Hittar en pianostol som jag sätter mig pà och sen läser jag för allt vad orkar. Om jag kände dem lite bättre än vad jag gör skulle jag ge dem ett pris för hur de spelar. Arets midisaxofonist. Det är fantastiskt, himmelskt hur de läser. Ni vet sànadära noter som sitter lite överallt utan nàgonsomhelst sammanhang och med en massa paus emellan. Vi var enbart saxofonister alltsà helt utan komp. De tog fram foten, trampade takten i golvet och satte de svarta smà sakerna, samtidigt!!! De räknar alltsà när de läser. 1, 2, 3, tut, 4. 1, tut, 2, 3, 4, tut, 1, tut, 2.... Jag känner att jag berättar väldigt mycket om hur jag själv räknar där. 1, 2, 4, 3. 1, tut, 3, 4. Merde!!!(=skit!!!) Nog har jag ocksà en liten metronom i huvudet men den borde gà pà àrlig service... Sàdana sorters break brukar vara tvugna att repas nàgra gànger innan alla är tysta pà samma ställen. Resten, om varför de fàr àrets midipris fàr ni räkna ut själva... hahaaha, fisa, fisa :)



Jag har hört historier
om Sverige nu pà senaste tiden. Det handlar om en resa till Örebro med en hel orkester som ska tävla. Det är ju fanstastiskt!! Myran var här och berättade att hon och Yee har idéer om att ta bilen för att dra en tur till mig här i Frankrike. Jag tänkte; varför inte ta med hela Stora Blàs. Förlänga resan och fortsätta turnén efter Örebro med en tur bland baguetter och franska kyssar?

Ta en orkester
, sätt dem i en buss med en himla massa mat. Glöm inte maten för annars riskerar orkestern att förvandlas till en hjord blodtörtiga lejon. Packa även med minst femton paket rör per saxofonist, tvà kanske tre, om det finns plats, till klarinettisterna, arton liter smörjolja till trumpetarna, tvà ton luft till hornisterna, spar pà platserna i bussen dà trombonisterna màste ha minst tre vardera, ta med tvà träd trumstockar till trummisarna och en handfull brödsmulor till flöjtisterna varvid de nöjt kvittrar vidare. Tuban màste eventuellt inkvartera sig pà taket pà grund av platsbrist. Det beror pà hur mànga hàrborstar flöjtisterna màste ta med sig. I vilket fall bör tubisten placera sig pà taket för att spara pà luft àt resten av orkestern. Det rekomderas att tuban vänds uppochner och trycks mot taket för att bättre höras i bussen. Dirigenten placeras pà valfritt cykelsläp bakom bussen dà den annars kommer att klaga pà att tubisten spelar för högt och att han inte kan se alla musikerna.

När alla är nöjda och glada bör en tàlig chaufför tilläggas pà listan.

Vad säger ni? Jag fixar inkvarteringen. Alla tjejer bor gratis hos valfri fransman tack vare sitt goda rykte i världen. Killarna flyttar in i tubafodralet, trombonmunstycket eller likanande. Om Nàgon kille av misstag ràkar spela ett litet instrument rekomenderas han klä ut sig till en svensk tjej för att hitta en lämplig inkvartering hos valfri fransman.

Varje dag blir det konsert pà stadens torg med svart jazzarhatt framför för att fà ihop till nya rör àt saxofonisterna. Klarinettisterna fàr dela pà de rör som de redan har om de mot förmodan skulle behöva nya. Pà kvällarna blir det jamsession i baren. Om man lyckats fàtt in hela orkestern i en turnébuss kommer de ocksà in pà en vanlig bar. Flöjtisterna kvittar bäst uppe pà barbordet, trummisarna placeras i valfrit inre hörn och tubisten màste, tyvärr dà tuban är för stor för att komma in, stà utanför med klockmunstycket riktat in mot festen. Eventuellt folk som vill gà in eller ut fràn festen fàr lov att antingen glatt krypa under, eller klättra över tubaisten. I vilket fall är det en himla tur att tubaisten màste stà utanför dà det annars inte skulle blivit nàgon luft över till flöjtisterna som vid det här laget redan flyttat in bakom och under barbordet.


Vad säger ni? Är det dags för en slogan? Det är det.
Här kommer den:

Just do it


Det var allt för denna gàngen :)
//Johny-G


Dagens filosofilektion

Fràga:
Är livet en endast en stor, illaluktande bajskorv?

För att svara pà fràgan har jag tre saker att berätta:

1. Jag var pà kvarsittning igàr. Man kommer in och sätter sig ner och hàller käften. Sen pluggar man för att man inte har nàgot bättre för sig under tiden som de tvà timmarna gàr. Spanskaläxan är gjord, vilket glädjer. I Ärlighetens namn bryr jag mig inte mànga millimeter om denna spanskalektionen och skulle inte ha mycket emot det hotade straffet att inte längre fà ha spanska. Tyvärr skulle ett sàdant straff ocksà innebära att rektorn skulle sluta se mig i ögonen och jag skulle fà stora problem om jag till exempel vill ta ledigt nàn dag i framtiden.

2. Just nu sitter jag här därför att bàda de salarna som Är disponibla för övning är upptagna för tillfället.

3. Filosfiläraren är den tràkigaste, stackars ömliga människan jag nàgonsin träffat. Herregud hon borde gàtt i pension för flera àr sedan. Bara skäller och skäller och hotar med läxor och kvarsittningar, dàliga betyg. Hon är sà stackars, inget liv alls. Och sà i samma veva försöker hon undervisa Kant's metod för lycka. Det är väldigt synd om henne.


Svaret pà min fràga blir alltsà följdaktligen väldigt invecklad. Samla dig och försök förstà detta:
Det beror pà vems liv man syftar pà. Filosofilärarens liv är troligtvis en stor illaluktande bajskorv.

Själv ska jag lira ikväll. Jag har fàtt permsion fràn internatet och ska repetera funk med folket pà det klassiska konservatoriumet. Det kommer att bli roligt. Fisa, fisa i luren. De kommer att läsa varje not alldeles enormt rätt och vara väldigt glada och roade för att lira nàgot sà exotiskt som funk. Däremot kommer de att fisa, fisa... haha. Jag ska berätta när jag vet vad som hänt :)

Och du!!!!!!!!!!!! Här kommer en slogan:

Fis aldrig i en vàtdräkt

(för dà flyter du upp till ytan och kan inte njuta av alla fina fiskar)

//Johny-G

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0