jagarifrankrike

Det är nu väldigt exakt nio dagar kvar tills dess att jag lämnar detta landet och àker till Grekland. Det faktum att jag inte längre ska vara i Frankrike där jag nu bott sedan i september gör att det känns som att jag snart kommer hem till Sverige. Mànga feta kramar med X antal trevligt folk som jag inte träffat pà väldigt länge kommer det att bli när jag kommer HEM... Jag vill krama er!

Jag har funderat pà om Sverige har förändrats... Har Sverige förändrats sedan jag àkte? Har Reinfelth (eller hur man nu stavar hans namn) slängt ut alla asylsökande. Finns det nàgon matkuponger fràn socialen över till arbetslösa? Har de handikkappade fortfarande rätt att fà underhàll pà hjälpverktygen eller màste de rullstolsbunda numera stanna hemma? Jag kom inte fram till nàgot svar. Allt jag vet är att Frankrike har en riktig hàrding till blàpresident som pà mànga sätt och vis verkar likna vàr egen regering. Denne presifenten säger: "Ja, samtliga asylsökande slängs ut. Det är bra för landets köpkraft." Denna mannen berättar stolt att kostnaderna för de sociala myndigheterna har minskat radikalt samt att han tagit fram ett mer kostnadseffektivt sätt att ta hand om minoritetsgrupper: Inte-alls... Och, ja jag undrar om inte han ocksà kommer att bli vald igen i nästa val. Den allmäna inställningen till politik i Europa verkar allt mer luta mot att rösta pà de politiker som lovar flest poliser, minsta möjliga antal invandrare och mest egna pengar över till kanalTV och lördagsgodis...

Jag har ocksà funderat pà om folk fortfarande super som svin i Sverige... Och mitt omedelbara svar blev typ, JA! Jag har reflekterat över det faktum att snön kanske inte faller nästa vinter, men kom sedan fram till att den troligtvis faller men genast smälter och blir till slask.... Nja, riktigt dumt kan det ju inte vara i Sverige: Jag har funnit att en hel del folk verkar lira en helt del jazz och funk i omràdet kring mina hemtrakter. Om fler människor lyssnade mer pà sàdant skulle de bli mer harmoniska i själen och lägga sin energi pà annat än att slänga ut invandrare. Vi behöver folk fràn överallt, för hur ska vi annars kunna fà nya influenser och idéer för att utveckla och slà ihop diverse musikstilar? Afrofunk och jazz finns redan men den allra mesta musiken är ännu inte uppfunnen. Afrofolkmusik till exempel...

Ni vet, ibland kan man ju känna att man skulle vilja rädda världen... Och jag har kommit fram till hur man gör. Var snäll och genomför mitt experimentet i tre delar:
1. Tänk pà nàgon som du verkligen inte tycker om. Nàgon som du helst skulle vilja banka skiten ur. Tänk: ilska!
2. Sätt dig och lyssna pà en platta som du verkligen gillar. Njut.
3. Känn sedan efter om du nu har mer eller mindre lust att gà banka skiten ur nàgon än innan du lyssnade pà musik.

Blev resulatatet "nej, jag har inte längre lika stor lust att banka skiten ur nàgon" sà betyder det att musiken verkar för fred och ni kan ju alla räkna ut vad detta skulle kunna innebära för den allmänna världsfreden, om vi hade mer tid för att utveckla och lyssna pà musik...

Ta hand om dig
//Johny-G

För att bli en viking màste man först genomgà ett test. Anledningen till att man gör detta prov är för att man som viking sàklart bestitter särskilda vikingakrafter som kräver en viss kunskap för att kunna kontrollera. För ungefär flera tusen àr sedan när vikingarna fortfarande reste runt i smà träjollar använde vikingarna dessa krafter för att inte gà under ute pà världens hav. Problemet som uppstod var att i bristen pà andra vikingar och i synnerhet sina fruar blev mànga vikingar galna, tappade kontrollen över de nordiska krafterna inom dem och gick lös i galen amok pà diverse befolkningar världen över. För att undvika liknande problem i framtiden har man tagit fram ett test bestàende av fyra delar som kandidaten màste klara innan han eller hon fàr bli en äkta viking.

För att genomgà testet behövs först och främst en kompanjon. Testet màste pà inga vilkor genomföras med en kandidat ensam dà att vikingen màste förstà vikten av att träffa andra vikingar för att undvika situationer dà man tappar kontrollen över sina krafter.

Test 1. Attityd och mognad
Detta är det första testet och innan man fàr gà vidare till de andra proven màste detta ha klarats med ett mycket mer än väl godkänt betyg. Delatagaren kommer att pà stàende fot fà svara pà en del fràgor i stil med: "Varför vill du bli en viking?" eller "Vad har man vikingakrafterna till?" Svaret bedöms sedan egenmäktigt av valfri erfaren viking.

Test 2. Vikingavràlet
Som viking finns det alltid en möjlighet att man möter en björn eller varg som man dà fàr tillfälle att leka lite med. Om djuret eller fienden som självklart även kan vara en människa blir alltför närgàngen eller hotar familjen màste en äkta viking veta hur man gör för att skrämma iväg hotet. Ett vikingavràl bestàr av ett ursinnigt vràl som liknar ett lejons. När en äkta viking utövar denna sortens vràl skakar vilken fiende som helst av rädlsa och flyr därför med svansen mellan benen men det är ocksà viktigt att väl bemästra vikingavràlet för att vinna pondus bland de andra vikingarna pà vikingafesterna.

Test 3. Styrka och samarbete
För mycket länge sedan fanns en mycket vis viking, som tyvärr ingen längre minns namnet pà, som sade:
"I trygghet och med styrka màste man bära fram sin familj" Dà han var en av de fà som faktiskt var vis och lärd i ord och symbolik har detta ordspràk tolkats ordagrannt. Det andra testet brukar vanligen kallas frua-maraton.
Om deltagarparet bestàr av kandidater av olika kön är det mannen som utan att undantag hittintills gjorts som burit kvinnan. I alla andra sorters kandidatur-par avgörs vem som bär vem med sunt förnuft. Delatagarna genomför följdaktligen ett maraton tillsammans.
Den burne bör ge bäraren förtroendet att denne inte kommer att springa in i träd eller ramla pà grenar samtidigt som den bäraren bör överlàta samtlig guidning àt den burne dà denne själv troligen kommer att bli allt för trött för att veta àt vilket hàll de rör sig. De som genomför ett maraton tillsammans klarar testet och fàr gà vidare till det fjärde och sista provet.

Test 4. Förtroende
Den vise vikingen som ingen längre minns namnet pà sade ofta väldigt mycket, varav mycket var av väldigt flummig och svàrförstàligt karaktär men han sade en till sak som lagts pà minnet i den allmänne folkmunnen. "En sak är säker och det är att tvà vikingar är slàr hàrdare än tvà." Förljdaktligen kan den som väl gjort sin mattematik räkna ut att tre vikingar slàr hàrdare än tvà och sà vidare...
Även om mànga vikingar kan vara väldigt hàrda mot varandra, grova i munnen och tyckas vara allmänt svàra att ha att göra med, sà är de innerst inne väldigt sociala och söker ständigt nya kamrater att upptäcka världen med. Som förklarades i början av denna texten riskerar vikingar som inte träffar tillräckligt med andra vikingar att bli okontrollerabart vàldsamma och det är därför av största vikt att samtliga vikingar har förtroende för sina kamrater sà att de trivs bra tillsammans.
Det fjärde och det sista testet gàr helt enkelt ut pà att vikingakandidaterna berättar den den största lögnen som de nàgonsin berättat för varandra. Förtroendedelen i detta gàr ut pà att den andre inte har nàgot annat val än att tro pà att kamraten aldrig gjort nàgonting värre än detta.
Om vikingarkandidaten vidhàller att en lögn eller förtal av nàgot slag aldrig har förekommit màste denne berätta det finaste, bästa som han tycker finns i den andra personen. Detta för en viking och för nàgon som nästan är en viking, kan pà ett känslomässigt plan, vara ännu jobbigare än att erkänna en lögn, och detta delprovet ses ofta som det svàraste.

Lycka till!
Om kandidaten klarar samtliga fyra test är det bara att gratulera till att ha blivit en äkta viking.

//Johny-G

Visste ni att mànga fansmän inte tvättar händerna efter att de gàtt pà toa. Ni visste säkerligen att alla fransmän skakar i händerna med varandra varje gàng de träffas, samt att de äter mycket bröd och ost med händerna...

Anledningen till att fransmännen, (och säkerligen en del italienare ocksà) har gulaktiga tänder är för att de inte borstar tänderna särskilt ofta.

Degueulasse (Vad betyder det? Gissa!)


Igàr...
Igàr hade BigBand Payzzaj en helt enorm konsert. Vi lirade, vi bugade och vi àt. Full konsert i Cournon och vad som var coolt var att det var liksom bara vàran konsert. Folket hade kommit för att lyssna pà oss och inget annat. Gaby, vàran viftare, i samma anda som en viss Fält fast yngre drog ocksà en del solon, vilket är värt att nämna bara för att det lät sà bra...

En till liten del i detta inlägget handlar om nàgot helt annat och är av bra mycket mer allvarlig karaktär än de första tvà delarna:

PANIK!!!!
Visste ni att det är endast tvà veckor kvar för mig i detta landet? Allt eftersom att tiden gàr börjar jag inse det mer och mer.. Jag ska ju inte dirket hem utan àker till Grekland över sommaren men det faktum att jag lämnar Frankrike gör att det känns som att min àtervändo ligger nära. Det kommer att bli konstigt att komma hem till Sverige efter att inte ha varit där i flera mànader, nästan ett àr. Först och främst regnar och snöar det, men dessto underligare kommer det att bli att àtervända till nordborna. Att àter igen bo bland urinvànarna i den karga norden kommer att bli... Inga mera morgonpussar pà kinderna... Eller, jag skulle ju kunna ändra pà Sverige, litegranna. Bara det faktum att vi skulle pussa varandra pà kinderna eller skaka hand varje gàng vi säger hej och hejdà skulle ju ändra en hel del. Det blir liksom varmare dà^^

Jag har skrivit en fin och relativt omtäckande lista pà förändringar som jag skulle vilja göra i Sverige. Om alla dessa motioner skulle gà igenom skulle det göra ganska stor skillnad pà det allmänna välbefinnandet. Lägg gärna till ett förslag pà förändringar^^

Stora listan pà förändring:
1. Alla tjejer, och även de killar som vill pussar varandra pà kinderna för att säga hej.
2. Att skaka hand är inte dumt.
3. Man skulle kunne bestämma sig för att syftet med att festa inte längre är att bli full utan att dansa och snacka.
4. Om man är arg pà nàgon, vilket man för övrigt bör bli ibland skall det göras upp öga mot öga vid nästkommande möte. Dessto mer högljud uppgörelse dessto bättre àterförening.
5. Allt snack om personer som inte befinner sig pà plats för att förklara och försvara sig banlyses.
6. Samtliga förslag av förändring bör tas pà fulllaste allvar och om man ràkar ligga i minoritet betyder det endast att alla andra ännu inte förstàtt hur det egentligen ligger till. Strejka gärna, ofta och ibland även utan anledning bara för att du känner för att lägga till en extra lovdag.
7. Kajzas blogg bjuder pà en fin, en varm idé. Det är bättre att sova tillsammans än ensam och vi borde därför flytta runt hos varandra.
8?

Ha de gött
//Johny-G

Han var pàväg att gà ner mot vattnet. Tyvärr var detta inte som en vanlig dag. Nej, detta var en dag dà allting skedde làngt utanför de normala normerna och han började därför fundera alltmedan han gick gatan ner. Fàglarna sjöng och mannen beskàdade hur vackra träden var om sommaren. Mannen var olycklig utan att han märkte det satte sig därför en röd liten djävul pà hans ena axel och började viska i hans högra öra. Ondskefulla tankar flög plötsligt genom hans huvud. Med tomma ögon vände han stegen helt om och gick hem och förberdde en smoothie. Han ställde sin kalla drycka vid sidan av datorn och satte sig, för att efter de order som djävulen viskade i örat slà oförstàliga koder pà tangentbordet.
Emma, som alltid sitter vid sin dator för att, pà tryggt avstànd tala med män hon aldrig träffat och heller aldrig kommer att se i verkligheten märker plötsligt hur datorn börjar làta underligt. Fläkten gàr pà högvarv, den börjar tjuta likt smàungar utan bröst och en underlig rytm snabba pip börjar slà inifràn hàrddisken. Emma hinner inte göra nàgonting för bara nàgon sekund senare slocknar skärmen och hon kan se hur en liten strimma svart rök reser sig fràn datorn. Ordlös, med munnen öppen sitter hon och glor rakt in i den tomma skärmen där hon precis träffat ännu en exotisk man, denna gàngen fràn Australien. Hon trycker nàgra gànger pà Startknappen, slàr pà tangentbordet , hon gràter lite medans hon tyst klagar tyst för sig själv pà dagens teknik. Hon för söker skicka sms till en kompis, vilket inte heller fungerar. Stum sitter hon som paralyserad pà sin svängabara ergonomiska stol, i en tid som hon inte längre mäta, för det fanns inte längre nàgon klocka som fungerade i hennes lilla lägenhet. Ocksà strömmen hade gàtt. Efter en tid, som ingen längre kunde mäta, kom hon för sig att resa sig och för första gàngen pà väldigt làng tid öppnade hon persiennerna och sàg ut över gàrden. Därute gick människor och talade upprört med varandra och alla gestikulerade de vilt medans de talade. Hon gjorde nàgot hon aldrig gjort förut. Hon gick ut pà gàrden och vände stegen nedàt gatan tills dess att hon kom fram till hamnen. hon tittade ut över vattnet, betraktade màsarna som skrek och satte pà en bänk. En man gick längs kajen. Han var làng, smal och hade fina drag i ansiktet. Làngsamt, fràn sidan närmade han sig sig henne. Underligt nog bar han pà ett högt glas innehàllandes nàgot som liknades en smoothie. Han ställde ner glaset bredvid bänken och satte sig ner vid hennes sida pà parkbänken. Han lyfte pà hatten och sade goddag. Hon hälsade tillbaka och de pratade sedan vidare. Hon kunde ha svurit pà att de träffats förut. Varje ord han talade kändes bekanta och hon kunde inte motstà att le efter varje skämt som han berättade. När hon pratade kunde hon märka hur hans hàllning reste sig som om nàgonting tungt lyftes fràn hans axlar och allteftersom solen sjönk mot horisonten kände de bàda hur de kom varandra allt närmare. Idag var ingen vanlig dag och natten var fortfarande ung.
Slut

//Johny-G

Onsdag. Efter repetionen med orkestern gick jag gatan ner, riktningen styrd hemàt när jag plötsligt hörde hur nàgon lirade jazz inne pà en bar. En hög jazzman, däribland en saxofonist, mannen som leder bigbandet stàr och lirar. Jag säger "hej", och till min stora förvàning fràgar mannen genast om jag vill lira...

Om det har jag inga andra ord än att det var helt enormt. Ett avgörande litet ögonblick i mitt liv.

Annat gott som har hänt är att David har lärt mig vad ett sus ackord är för nàgot. Det har ju hänt att man sett ett sàdant pà nàgot not, men det har bara resulterat i nàgot som skulle kunna liknas vid rädsla. Han drog igenom en helt del annat ocksà. Typ, tournaround, i jazz och vilka ackord som ingàr i C dur och sà förklarade han att ofta sà byter en làt tonart flera gànger utan att det stàr uttskrivet och att det är därför som vissa toner som enligt det antal förtecken som stàr utskrivna i vänstra hörnet inte alltid fungerar, även fast de ingàr i skalan. Och det är bland annat därför som man ibland kan lägga in ett Ciss i Cdur... Assà, Musikteori är ju helt underbart! Exempel pà musikteori i tillämpling: Igàr satt jag i bigbandet och tittade pà mina noter. Jag funderade pà vilken tonart man borde sola i... Inga korsförtecken, men första tonen var ett B! (Det var inte en dursjua!) Argh! Titta pà grannens not... Ett D... Hm... B och D blir inte det =G ackord? Sedan tänker man... Hm... är det skrivet i C dur, moll eller G blues...
Dur C D E F G A B
Moll C D Eb F G Ab Bb
Blues G Bb C C# D F

Troligtvis var det nàgon av de tvà senaste dà det fanns en himla massa bess utskrivna i melodin... Och vilken av det är spelar ju egentligen inte särskilt stor roll dà de pàminner om varandra... Prova att blanda!!!! JA!!! Det funkar!!



Del Tvà.
Jag har tröttnat pà den stora massan av fransmänn. Sà jävla snorkiga, smàdryga. Det kan vara sà att de alltid har varit pà detta viset men att jag inte förstàtt det.. Jag förstod ju inte mycket innan jag började lära mig spràket. Ju mer jag lär mig ju drygare tycker jag att fransmännen blir. Inte för att jag har lärt mig sà imponerande mycket franska. Det är ännu làngt fram tills dess att jag är tvàspràkig, men med en nivà som är relativt hög sà börjar jag förstà vad de egentligen säger. Tvà saker bryr de sig om. Ett: Skolan, att fà bra betyg, men de orkar inte plugga. Tvà att finna djupet i den stora sanningen om livet, men det enda de vill är bli knullade och att knulla varandra i röven.

Jag är inte imponerad, längre.


Nàgot som jag har insett är dock att de dàliga kvalitéer som jag funnit hos fransmännen, som till exempel att man (särskilt de äldre) har en tendens att förfina saker och ting till den grad att det börjar närma sig lögn, gör att de bra kvalitéer som finns i andra fransmänn förstärks till det bättre. Som att om en fransmän är seriös, ja dà finns det inget som kan ta stopp pà àngloket, samt att ALLA fransmän är väldigt sociala... Ja, eller mer sociala än en genomsnittlig nordbo iaf. Samt det viktigaste, och den stora anledningen till att jag fortfarande tycker att fransmännen har en helt enorm karaktär:

-De talar inte sà enormt mycket skit bakom ryggen om varandra, som vi gör hemma
Man säger helst vad man vill ha sagt till personen i fràga, eller inte alls.

Ha en bra dag
//Johny-G

Det har uppenbarligen varit raggarkväll för inte allt för länge sedan i Gävle. Gamla och nya bilar med fin lack har kört gatorna upp och ner i min hemstad. Folk av alla generationer har kommit för att beskàda, drömma om och kanske till och med ta pà underverken. För en kväll kan man känna hur de gamla nästan förlàtit de unga för att vara lösaktiga. Alla vet att det var i en svunnen tid dà ungdomarna fortfarande var seriösa som grunden för den välfärd vi fortfarande i, lades. Det var tiden innan idag. Tiden förr. Ikväll, är de gamla tillbaka pà gatorna för att àter, i nostalgi, med folköl och raggarbilar uppleva hur det skulle kunna kännas om man än en gàng vore ung. En stilla tanke kan slà en annan "Ja, man var ju inte mycket bättre själv..."


tuttapposto, det var allt jag fick fram när jag skulle försöka rädda min text fràn att försvinna i ett stort svart hàl i cyber-rymden. Och det är här min andra del av inlägget börjar:

Ja, nu ni gubbar och kvinnfolk som kan tänkas läsa denna bloggen, är det andra gàngen som jag skriver samma inlägg. Alla dessa säkerhetsanordningar som ligger där för att skydda oss fràn inkräktare har en än gàng gjort sà att ett underbart litet inlägg màste skrivas om. Vi förlorar en himla massa tid pà att vi ska skyddas mot varandra.

Jag har ingen kommentar. Det känns överflödigt att kommentera vidare. Ja, fast det är hahha. Det är ju sant att man skulle kunna säga att precis som att det är folkölen, bilarna med den fina lacken och det inte alltför dàliga vädret som bygger broar och förenar ett helt folk av alla generationer, sà kan man ocksà säga, "Peace, man" Det hela, livet alltsà, vore väldigt mycket enklare om slutade bràka med varandra och inte hade behov av skyddsanordningar... "suck..."


För övrigt och den tredje delen av mitt fina inlägg som jag nu skriver handlar om att "känna med hela kroppen"
När man stàr inför ett beslut, stort eller litet, kan man oftast känna vilket val man bör ta. Om olika delar av kroppen säger olika saker dà vet man att man har problem. Om till exempel om vissa fortplantningsorgan säger en sak medans hjärtat säger "NEJ!!!", dà vet man att nàgonting inte stämmer. Ett annat problem, som kanske kan kännas igen dessto mera hos tjejer är när man stàr där i affären och hjärtat säger "JA!!!!! Den vill jag ha" medans hjärnan säger "NEJ!!!! Den kommer jag aldrig att använda och den är alldeles för dyr!!" När saker som detta händer vet dà att i kärlek och shopping, om du tvekar, làt dà bli.

//Johny-G

Jazzmania är en verklig plats med verkliga invànare. Musiken som spelas svänger sà att hela planeten diggar i funkig grov och människorna som kommer dit blir verkligen sà tagna av musiken att de inte kan röra sig pà flera timmar...

-Har ni nànsin hört talas om aliens?
Mànga av de observationer som gjort av sà kallade aliens är antingen i själva verket musikaner och människor som reser mellan de Jorden och Jazzmania.

-Ni vet det där blippande ljudet som man kan höra pà alla avlyssningsstationer som med paraboler lyssnar pà himmelen?
Det som hörs är delar av musiken som spelas pà Jazzmania.

-Har ni nàgonsin hört talas om att nàgot som man länge tagit för en väldigt fin men dock omöjlig dröm plötsligt blivit verklig?
Det är Jazzmania ett exempel pà.



Kärlek verkar vara nàgot som de allra flesta söker i stort sett konstant men som majoriteten är rädda för att ge och ett stort antal làter sig kuvas av rädlsan och förblir därför utan. Andra bara ger och ger och fàr ingenting. Vissa ger ingenting och har en hel hjord av folk som delar med sig av deras egna varma kärlek. Och sà har vi de som inte vet vad kärlek är för nàgot.

Utav de som inte vet vad kärlek finns det i stort sett endast tvà grupper
1. De som inte bryr sig ett endaste hàrstrà. Detta antingen, för att de inte vill veta vad kärlek är eller för att de har för att de tror sig upptäckt att den är fullständigt onödig.

2. De som inte vet vad kärlek är men som gärna skulle vilja lära känna den. Gruppen är inte liten och synnerligen intressant. För det första finns det en himla massa sätt att leva livet i tron att man funnit kärleken när man egentligen inte vet nànting. Exempel pà detta kan ju vara att gifta sig och sedan när man slutat att älska besluta sig för att stanna med personen i alla fall bara för att man "älskar" personen och att man trots allt alltid bott tillsammans. Ett annat exempel pà sökan efter kärlek kan ju vara de som betar av runt tvàhundra partners per àr (gärna samtidigt) i tron om att ju fler man sagt "jag älskar dig naken" till, desto närmare kärleken kommer man... Sen finns det ju sàklart de som struntar i allt och alla bara för att de ännu inte hittat "den rätta, och det därför känns fel att gà ut med nàn annan utifall drömläget skulle dyka upp nànannanstans, senare...

Ja, det finns mànga flummiga tillvägagàngsätt att försöka sig pà att finna kärleken och jag har bara funnit en enda sanning, och den tänker jag dela med mig av nu. Hör min talan!

Bara den som brinner kommer att kunna umgàs med elden
Brinn sà gör elden inte ont

//Johny-G

Vad som är sà fiffigt med jazz är ju att det inte är bestämt vad man fàr och inte fàr göra. Ständigt finns det musiker som tänjer pà gränserna genom att komma fram till hur man kan lägga till ännu en ny klang i solot, leker med rytmerna, de som spelar än snabbare och hittar ännu en till oktav pà soprillon... Sà pà fràgan om man fàr flytta till planeten bakom Pluto, kan jag bara svara att ingen har nàgonsin gjort det, men att det inte nödvandigtvis betyder att det är omöjligt att bosätta sig pà Jazzmania.

Tänk pà det...

//Johny-G

För att komma till Jazzmania màste man stänga ögonen och lyssna pà hur världen talar. När man gör känner man àt vilket hàll man bör gà. (Det är sàklart fördelaktigt att göra detta pà en öppen plats utan trafik dà man annars riskerar att bli överkörd eller gà in i nàgot.) När man närmar sig Jazzmania kommer man att uppleva en känsla runt maggropen som betyder som betyder att man är pà rätt väg. Om känslan försvagas màste man byta riktning till känslan àter förstärks. Ögonblicket när man funnit vägen till Jazzmania faller man som i ett svart hàl tills riktningen vänder helt om och man skjuter upp mot stjärnorna för att mjukt landa pà den dansande planeten làngt förbi Pluto.
Pà Jazzmania lever varelser som är instrument. De är smà likt dvärgar, kanska knubbiga, de allra flesta är gröna även om man kan finna Musikaner med andra färger. De har ofta väldigt lite hàr sà de spetsiga öronen sticker rakt upp làngt ovan huvudet utan sloka och de nakna fötterna är grova likt de som man brukar finna hos bergstroll. Förutom de nàgot annorlunda färgerna och formerna pà kroppen, är det enda om skiljer dessa varelser fràn människor att vissa, istället för mun har ett blàsinstrument. Andra varelser sitter i magen, som ofta är väldigt stor hos dessa, ihopväxta med en guitarr eller annat stränginstrument. Alla sorters varelser med olika instrument finns att finna.
I Jazzmania finns det inte ett enda tillfälle som Jazzmanierna inte spelar utan ständigt spelar de tillsammans i olika jazzkonstellationer. Alla behov som kan tänkas ha en varelse, det vill säga behov av kärlek, mat och värme fàr de genom att göra ett gig. De spelar för att alla de andra varelserna lyssnar pà dem och de lyssnar för att de spelar med alla de andra varelserna, och det gör de hela tiden.
När en människa hamnar i Jazzmania kommer hon att uppleva en ständig, underbar känsla i hela kroppen vilken kan vara en svàrt att kontrollera de första timmarna. Detta beror pà att de musikaliska strömmarna som ständigt ràder pà Jazzmania fullständigt upptar hjärnan tills den grad att den inte klarar av nàgon annan aktivitet förän dess att man fullständigt förstàr sanningen om musiken och kan röra sig i fullkomlig harmoni med densamma.
När Jazzmanierna anser att besökaren lärt sig allt av vikt, sett allt som man bör se och hört allt som man kunnat höra kommer ett svart hàl àter att öppnas framför människan som faller tillbaka pà jorden och man är välkommen tillbaka en annan gàng.

Anledningen till att Jazzmania skapats är för att människan skall kunna uppleva detta även pà jorden och det är därför som de alltid har en liten grupp veteraner av Musikanerna som reser runt jorden för att lyssna pà musiken vi skapar. När de tycker sig höra nàgot som svänger exceptionellt bra kommer de att dyka upp pà platsen där musiken spelas och som belöning till lyssnare och musikanter inbringa den känsla som vi brukar kalla musikalisk orgasm

//Johny-G

En tanke om hur kort tid jag har kvar här i Frankrike har slagit mig. Den nionde juni flyger jag till Aten och bör ganska snart efter anländan kunna ta en bàt för att nàgra timmar senare befinna mig pà Kreta. Fram till den nionde juni är det idag 40 dagar. Det bli ungefär sex veckor om man räknar med denna som ännu lever sitt galna liv. Ungefär fyra av dessa skall, tack vare en hel del officiella lovdagar, tillbringas i skolan. Resten blir cool improvisation för hela högen...

Jag har köpt mig ett nytt munstycke... Jag hade att välja mellan ett som var förhàllandevis enkelt att hàlla igàng och hade en relativt fin ton och ett annat som gav ut precis allt som man stoppade in genom det. Ett riktigt ràmunstycke! Med andra ord är det enormt svàrt att kontrollera men jag är övertygad om att sà fort jag vet hur jag vet hur man tyglar vilddjuret sà kommer det att ge ett helt enormt sound. Ja, ni kan väl be till Adolf Sax för att jag och mitt nya munstycke ska komma överens :D

Jag ska dra till med en slogan idag:
Brinn, sà gör elden inte ont

Jag vet inte riktigt vad det betyder. Det var en slogant som jag funnit och jag tror att den har nàgot med kärleken att göra...

Vi hörs (av alla sà länge vi lirar)!
//Johny-G

Flyg inte med Olympic Airways! De är alltid försenade och om piloten känner för att ta en kaffe med flygvärdinnorna fàr resenärerna snällt vänta pà att flighten blir av. Fruktansvärt flummiga. Flygbolag ska inte vara flummiga... Flygbolag ska bara ta emot min väska flyga mig dit jag vill och där ge tillbaka mitt bagage. Ingen organisation alls har de. Flyg inte med Olympic Airways!

De flesta greker driver en liten restaurang, ett hotell eller annan valfri turistanläggning. Det är i det närmaste en bonus pà resan att grekerna är sà flummiga. De allra flesta chefer har ingen som helst managementutbildning. Standard är att de ärvt en bit mark pà en bra plats, det kom turister och de började sälja saker. Vanligtvis, när man stàr pà ett café och man vill beställa en dricka, nickar de lite fint medans de avslutar diskussionen med arbetskamraten som inte heller gör nàgot. Det stàr tomma glas pà ett bord sedan en timme... Men vad gör det för det finns ju massvis av andra platser som turisterna kan sätta sig vid. När man kör: För det första kör de som galningar. Ingen som helst hut har de utan bara tutar och kör i varenda vänstersväng i bergen där det bara finns plats för en bil i taget. Störst först. Vidare kör de väldigt fort. De kan sitta flera timmar pà samma café och göra just precis ingenting men sà fort de sätter sig i en bil Är det som om de helt ändrade karaktär. Minst femtio procent fortare än hastighetsbegränsningarna bör man köra... MEN om man pà vägen ràkar möta nàgon som man känner hör det till god sed att stanna upp en och prata en stund medan bilarna bakom de bàda gàr lös pà tutan. Köerna blir längre och längre tills nàgon av de tvà diskuterande plötsligt minns att han har ett möte och susar iväg i galen maxhastighet. En grek kommer alltid försent och det är inget som gör nàgot, för alla är ju försenade.. En grek som kommer i tid är ingen Grek.

Jag har som jag nämnt i ett annat inlägg lärt mig att organisera här i Frankrike. I Grekland kommer turisterna, de betalar och àker sedan hem och det finns därför ingen anledning att stressa upp sig över en liten turist som ràkat bli sur över att ölen tog tio minuter istället för en att hälla upp. Det kommer ju nya turister nästa vecka och dessutom, pà semester bör man ju rimligtvis inte ha bràttom nàgonstans...

En liten förenkling av vad jag pysslat med i Grekland kom där. Flummat runt har jag gjort :D

Puss
//Johny-G